Snart dags

Nu jäklar är det snart dags.

Jag har packat övernattningsväskan med nytvättade myskläder och sprutor mot blodproppar.
Jag har pimplat Blutsaft i en vecka.
Jag har bäddat rent i sängen för att kunna lägga mig i en helt ren säng efter dubbelduschen med Descutan senare ikväll.

I morgon bitti väntar ytterligare en Descutandusch och sedan är det dags att checka in på Akademikliniken.
Min svägerska är så gullig att hon kör mig dit - tack T!

Bonussvärfar som skulle ha kört mig dit blev inlagd på sjukhus i morse, så mitt i allt så oroar vi oss för honom med.
Han kände ett väldigt tryck över bröstet, men det var tydligen ingen hjärtinfarkt igen i alla fall.

Oroar mig för pågarna med gör jag oxå.
Eller rättare sagt för att något ska hända så att de förlorar mig med.
Det får inte lov att hända, de har förlorat tillräckligt.
Jag väljer att lita på mediumet - hon sa att jag skulle bli så gammal att jag blir trött på det.
Och det tror jag med, se bara på min kära mormor som redan hunnit fylla 93 - det är hennes gener jag har.

Idag var vi på kyrkogården hos Fredrik.
Pågarna satte en bukett färgglada blommor.
Jag satte en bukett röda rosor.
I förskott.
Och bad honom ta hand om mig, se till att inget händer mig under operationen.

I förskott för att i morgon är det 13 år sedan vi blev tillsammans.
Den 17 maj 1997 vandrade vi hand i hand genom Malmö, nykära och lyckliga.
5 år och 1 dag senare, pingstafton den 18 maj 2002, gifte vi oss.
Solen strålade på vår lyckliga bröllopsdag.

Bukplastiken, smärtan och all morfin kan förhoppningsvis få mig att glömma vad det är för dagar - få mig att slippa lite av den smärtan.
De dagar som tidigare var de bästa dagarna på året är nu de värsta...