Gråter

Jag var vid Fredriks grav idag, ensam.
Det är inte ofta jag får vara där själv.
Oftast har jag ju pojkarna med mig vart jag än är.

Blommorna vi satte i lördags stod så fint, bredvid blommorna från Fredriks mamma.
Jag satte mig ner och viskade:
"Jag älskar dig."
"Jag saknar dig."

Jag klappade gräset som växer ovanför urnan, jag pratade om hur jag inte kan förstå att det är så, att han ligger där nere, som aska, långt ner i jorden.
Jag vet inte hur man ska kunna förstå det.
Det går bara inte.

Han skulle ju finnas här, hos mig, hos oss, hos alla oss som älskar honom.
Inte bara vara borta.
Utan något farväl.

Det gör så ont.
Just att vi inte fått en chans att säga farväl.
Att jag inte fått berätta hur mycket jag älskar honom trots de dåliga stunderna vi hade.
Alla dagar var ju inte rosenskimrande lycka, konstigt hade det väl varit om det var så.
Vi bråkade, vi gnällde, vi skällde.
Jag vet, vi hade bra dagar, vi hade underbara dagar, vi hade fantastiska dagar, vi var lyckliga ihop.
Men de dåliga stunderna sitter där och gnager, gör mig rädd att han inte visste.

Trots att jag vet att han visste.
Han visste att jag skulle kämpa för oss hela livet, han visste att jag valt honom för resten av mitt liv, han visste att han var mannen i mitt liv.
Mitt livs stora kärlek.
Min älskling.

Men jag fick inte säga farväl.
Jag fick inte en sista gång berätta hur mycket jag älskar dig.
Jag fick inte tacka dig för åren vi fick tillsammans, för lyckan du delat med mig, för barnen du gav mig.

Jag saknar dig så.
Jag är så ensam utan dig.

Tack!

Idag vill jag rikta ett varmt tack till Magdalena och Ving.se som bjuder oss på Sunwing Inclusive på vår resa till Gran Canaria i augusti.
Tänk att det finns så omtänksamma och generösa personer som gör så mycket för helt okända människor!

Magdalena på Ving hittade in på min blogg via mitt Gran Canaria-inlägg och skrev så här:
"Roligt att ni ska till Sunwing Arguineguin, ni kommer säkert att få en härlig semester. Jag blev väldigt berörd av att läsa din blogg. Därför skulle vi vilja bjuda er på varsitt Sunwing Inclusive-paket."

Jag är djupt rörd och väldigt tacksam.
Tack!

Fredag!

Fredag, fredag, fredag - wiiii!
Visst är det härligt med fredag!
Och en fredag med så härligt väder!
Toppen!

I onsdags blev det badpremiär för pågarna.
Hemortens lilla bad fick årets första besök av oss, men definitivt inte det sista!


Jag och Axel tar självporträtt!


Emil mumsar äpple!


Emil har fotat dagiskompisarna i färd med att hoppa i vattnet!

Idag blir det badet igen, efter jobb, och idag badar jag med!
Min bikini som jag köpte i mars är dock i största laget nu så jag får väl låta bli att dyka! ;-) *fniss*
Den är ju stl 48 (som passade preciiis då) och nu är jag ju en stl 44...

Och nu har vi blivit av med getingbona - ja, det fanns fler...
Så äckligt det var, han visade drottningen och alla larver inuti.
Bläää!
Men nu kan vi i alla fall använda vår trädgård igen och våga ha altandörren öppen!

Larm har vi också fått installerat förresten.
Känns tryggt.
Vi valde TryggaHem som rekommenderas av VillaÄgarna.


Huslarm med rörelsedetektorer, siren, rökdetektor, överfallslarm och utryckning vid larm.

Axeldagen, huset och getingar

Jag glömde att skriva på Axeldagen, den 16 juni, men jag glömde inte att fira namnsdagsbarnet!
Allt som storkusin J har är världens häftigaste, och sist var det Bakugans som gällde.
Så gissa om Axel blev glad när han öppnade sitt paket och där låg tre st Bagukans i!

Sedan fick Axel bestämma vilken middag vi skulle äta och det blev pizza.
Pizza med ost, skinka och räkor är det som gäller för pågarna!

Jag har lyckats fotografera mitt/vårt sovrum och matrummet också nu:


Och så här vacker är min stora ros:

Det här upptäckte jag idag:

Igår blev jag anfallen av getingar när jag öppnade balkongdörren, så nu gick jag ut i solljuset och kikade uppåt idag för att se om jag kunde se något under bordet, eftersom det inte syntes något på väggar eller tak.
På fredag kommer Anticimex - så vi får väl hålla oss ifrån trädgården hela veckan. :-(

Saknad

Idag saknar jag Fredrik så.
Det är så jäkla tomt.

Jag vill att han ska vara här.
Jag vill att han ska få se hur pojkarna växer, vilka fina pojkar vi har.
Jag vill att han ska se mig, se att jag ser ut som då när vi träffades igen.
Jag vill ha honom nära.

Jag vill prata med honom.
Jag vill höra hans röst.
Jag vill röra vid honom, titta på honom.
Dela livet med honom, som det var tänkt.

Istället är jag ensam.
Istället har jag bara en grav att gå till.

Det är så jäkla tomt.
Jag känner mig halv.
Han fattas.

Du fattas, Fredrik.
Så in i helvete!
Jag älskar dig.

Scraplifta med oss!

Har du inget att göra idag?

Häng på veckans scraplift på Liftvarning!

Här är min lift:


Skicka in ditt bidrag senast på tisdag!

Glad Midsommar

Glad Midsommar på er alla, kära vänner, bekanta och främlingar!

Idag ska vi glädjas med de bästaste vänner, skratta och ha roligt.
Idag fattas Fredrik oss extra mycket, så det blir nog tårar med.
Det blir så kluvet de här stora högtiderna, det blir så extra tydligt att han inte är med.

Vi saknar dig, älskling!
Otroligt mycket.
Vi älskar dig.
Hoppas att du tyckte om blommorna vi plockade åt dig och satte vid din grav.

Så här fin är jag för DIG idag, älskling.

Jag önskar att du fått se det.
Jag älskar dig.

40 kilos skillnad...

För nån vecka sen passerade jag 40 kilo minus!
Så det är väl dags att visa lite egobilder igen?
Första bilden ut har ni inte fått se i sin helhet innan.
Jag skämdes så.
Och vägrade tro på att det där verkligen var jag.
För jag såg ju att det inte alls såg ut som jag.
Jag kände mig inte så tjock.
Och tittade jag mig i spegeln kände jag inte igen mig själv.

Ni "nya" vänner har ju bara sett mig tjock.
Men som jag, och ni gamla vänner, vet så har jag inte alltid varit tjock.
Stor, ja.
Det är man när man är mer än 175 cm lång och har "grov benstomme".
Men inte tjock.

Nu tittar jag i spegeln och ser - mig själv!
Det är jag igen!
Lite äldre, lite längre hår än jag hade sist jag hade stl 42/44 för 12 år sen, men definitivt JAG!

Men det känns lite konstigt.
Jag ser det i spegeln, jag kan haja till och gå tilbaka och titta; jo, jag har blivit så smal!
Men jag känner inte det.
Eller rättare sagt, min hjärna förstår inte det.
När jag går in i ett rum är jag fortfarande fetast i rummet - i min hjärna.
Och jag kan få ångest över min feta mage, som ju faktiskt krympt betydligt!
Visst, den är inte så smal, ganska så slapp och hängig - men jisses, det går ju inte att jämföra med magen jag hade...

Men nu, nu när normalvikten ligger futtiga 11 kilo bort.
Nu, börjar jag känna av ångesten för min nakna kropp.
Det mesta hänger och slänger och skulle behöva flytta några våningar uppåt...

Jag ångrar mig inte en sekund, jag älskar att jag gått ned alla kilon.
Men nu börjar jag längta efter en plastikkirurg!
Det kommer att bli dyrt. ;-)

Men jag är tacksam.
Tacksam över att jag fick den här chansen till ett nytt liv.
I jeans och top kan jag känna mig vackrast i världen ibland!
Och vet ni vad?
Till midsommar har jag köpt en knäkort klänning i stl 42/44 - som jag är jättesnygg i!
Det ni!
Vem trodde det för 40 kilo sen?

Maxvikt sommaren 2008

Minus 40 kilo, sommaren 2009

Maxvikt 2008

Minus 40 kilo 2009 - SAMMA glasögon!

Minus 40 kilo - med kontaktlinser.

Lite bilder från huset

Det efterfrågades lite bilder från nya huset!
Här kommer några bilder, de flesta från stora rummet eftersom det är det rummet som är mest klart!
Fler bilder kommer så småningom...

Välkomna hem till oss!

Liten sitthörna i kvällssolen (skuggig svalka mitt på dagen), de stora beiga krukorna ska flytta till baksidan när någon hjälper mig bära dit dem. ;-)

Första tavlan uppe!

Vackert med ljus - Axel sa en dag: Mamma, jag fryser, du kan väl tända ljusen? Självklart gjorde jag det och han blev genast varm!

Ja, ni ser rätt - jag färgsorterar mina böcker istället för att ha dem i bokstavsordning! Och ja, jag har gjort det i många år, långt innan jag nyligen såg det på min favoritinredningsblogg!

Älskar mina soffor - vill dock byta till vit klädsel. Tvekar dock med tanke på lortiga 5-åringar...

Vår vackra klocka som Fredriks farfar gjort!

Mina vackra söner

De finaste i hela världen!
Ja, det är ju så.
Jag vet, alla mammor säger så om sina egna barn...
Men mina barn ÄR ju verkligen de finaste pojkarna i hela världen!
Bara titta på dem!

Axel




Emil

Gran Canaria

Nu är resan betald!
I augusti bär det av till Arguineguin på Gran Canaria!
Pågarna, jag och mamma!




Bilderna lånade från Ving.se.

Glömde ju skriva att när vi kommer ner så väntar redan Axels flickvän med familj på oss där!
De lyxlirarna slog till med 2 veckor!

Vi längtar så allihop - pågarna frågar nästan varenda morgon:
Är det idag vi ska till Gran Canaria?!

Mer i ordning

Efter mammas och pappas besök igår så har vi kommit väldigt mycket mer i ordning i nya huset!
TACK!
Det finns nästan inga lådor kvar att packa upp (inte synliga i alla fall!) och alla hyllor har kommit upp på väggarna.
Pågarna har fått upp sina gardiner - vilken skillnad det gör!
Och framsidan fick en ordentlig röjning, vi klippte ner yviga benvedar, rensade ogräs, grävde fram garagepanelen (ja, tyvärr - GRÄVDE fram den, gissa hur rutten den är nertill?) och ställde i ordning.
Det blev så prydligt och fint!

Och så körde vi till tippen så nu kan pappa ÄNTLIGEN få göra i ordning åt sig bland alla verktyg och arbetsbänkar i garaget!
Det har han pratat om sen innan vi flyttade hit!
Har jag tur får jag även plats med bilen! ;-)

Axel är och leker med flickvännen idag och jag och Emil har varit och köpt lite blommor att plantera i alla mina stora krukor utomhus.
Det är så härligt med det fina vädret - man blir så pigg och glad!
Äntligen blir det något gjort här hemma igen efter allt regnande som förstört både utemöjligheter och humöret...

Idag tänkte jag även få upp en del tavlor, första tavlan kom upp igår - självklart familjetavlan med våra skuggor, som ni ju kan se allra längst ned här på sidan.
Fortsatt trevlig söndag på er!
Kram

Nackspärr

Han har verkligen otur, min lille söte Axel...

När han äntligen började bli frisk igår (bara 38,5 i temp) så sträckte han sig och fick nackspärr!
Idag har han haft sin feberfria dag hemma, men fy vad ont han har i nacken.
Han går alldeles snett med huvudet och vägrar röra på det, ska han titta någonstans vrider han hela kroppen åt det hållet.
Han får smärtstillande, och efter rekommendation från vårdcentralen så smörjer vi med Voltaren gel morgon och kväll.
Varm dusch på nacken och tänjningar (jo, tjena - kul att försöka tänja nacken på en gallskrikande unge...) kompletterat med massage, var de andra råden.
Nåja, han njöt i alla fall när han fick ligga på rygg på min mjuka mage i badkaret så att hela nacken var under det varma sköna vattnet!

Förhoppningsvis så går det snart över...

Blogg Candy hos ScrapGalen

Ni missar väl inte det härliga godiset hos ScrapGalen?

Hoppa in och tävla om Blogg Candyn ni med, men vinn inte - för det vill jag göra! ;-)



October Afternoon med mera, med mera - mums!

Akuten

Om en stund kör jag med Axel till akuten, nu får det vara nog.
Han har haft 40 graders feber sedan i torsdags, och ont i huvudet.

Pratade nyss med sjukvårdsrådgivningen och de tyckte att jag skulle åka in och kolla upp honom redan idag, inte vänta på att vårdcentralen öppnar i morgon.

På 4 dagar har han ätit sammanlagt 1 macka, några bitar kycklingkött och lite ost.
Som tur är så dricker han i alla fall vatten ibland.

---

Senare.

Nu är vi hemma igen, självklart var han piggare än han varit på hela tiden när vi kom dit.
Han fick lämna ett urinprov och doktorn lyssnade på hjärta och lungor, tittade i öronen och försökte titta i halsen.
Axel klöktes bara han skulle öppna munnen.
"Jag svalde det istället för att kräka på doktorn, mamma" sa han stolt!
Doktorn tog bort pinnen och bad Axel att bara gapa så att han kunde lysa med ficklampan, och bad honom sen sträcka ut tungan.
Då kom det.
Doktorn var snabb med kräkpåsen och Axel kräktes upp det lilla han fått i sig idag...

Doktorn sa att han sett att Axel hade väldigt känslig kräkreflex, det syntes när han gapade stort.
"Det måste du ha märkt själv", sa han sen till mig.
Jo, tack, det har jag märkt av sen de var bebisar!
Och för jämt ringer de från förskolan: "Axel har kräkts..."
Trots att han är pigg osm ennötkärna och jag sagt 1000 gånger att han kräks lätt.

Nåja, det syntes inget på provet.
Vi kunde åka hem igen, med förmaningen om att åka in igen om han inte börjar bli bättre inom det snaraste, eller om han blir ännu sämre eller okontaktbar elller något.

7 månader

Det är nu 7 månader sen.
7 månader sen mitt liv rasade ihop.
7 månader sedan du dog.
7 månader sedan jag dog.
Du tog mig med dig, där och då.

Oftast orkar jag inte ens tänka på det.
Jag orkar inte med sorgen.
Jag orkar inte med tårarna.
Jag orkar inte inse att jag ska fortsätta leva, utan dig.

Det är ett sätt att överleva dagen.

Axel frågade innan idag (läs igår) om inte pappa kunde leva nu.
Nej, svarade jag, är man död så är man död för alltid.
Man kan inte börja leva igen.
De grät bägge två då.
Hur fan kan det vara meningen att två små femåringar ska behöva förstå att deras pappa är död för alltid?

Fan.
Jag saknar honom så.
Jag saknar dig!

Det är så mycket jag vill berätta för dig, i nästa sekund inser jag att jag inte kan berätta det för dig.
Du finns inte kvar längre.
Jag vill ha dig här nu, jag vill inte vänta till nästa liv på att vi ses igen.
Jag vill inte vara ensam, jag behöver dig.
Vi behöver dig.

Jag älskar dig.

Hjältar

Jag fick lite "skäll" av syrran för att jag inte uppdaterat bloggen och berättat om mina två hjältar i söndags.

Vi tillbringade Mors Dag hemma hos mamma och papppa, syrran var oxå där med sin son, lillkusin Robin som är 3 år.
De tre busungarna badade i mormor och morfars stora pool och hade jätteroligt.
Vi andra satt lite längre ut på gräsmattan och pratade med gammelmormor i skuggan av plommonträdet, samtidigt som vi förstås höll ett öga på pojkarna.
De var så duktiga och hade så roligt i vattnet!

Plötsligt ser jag hur Robin står på trappan och kastar sig ut mot badringen som han flutit runt på innan, han dyker med huvudet före ner i ringen och bara fötterna sticker upp.
I samma sekund börjar Axel skrika ROBIN! och han och Emil försöker få bort badringen så att de kan få upp Robin ur vattnet samtidigt som bägge nu skriker i panik: ROBIN, ROBIN!

I nästa sekund står syrran i poolen med blöta jeans och en skrikande Robin i famnen.
Killarna hade redan hunnit få bort badringen och Robin var i princip uppe över ytan igen.
Så duktiga och förståndiga de är som både skriker för att få uppmärksamhet och försöker rädda honom!
Mina små hjältar!

Utmaning

Söta Linda utmanar på sin blogg:

SKOR: Just nu Adidas gympaskor eller mina sandaler.
SNEAKERS: nej, det är inte min grej.
JEANS: För det mesta, favoritparen just nu Lindex Base och Wrangler.
T-SHIRT: Om jag har jeans!
UNDERKLÄDER: Randiga
VÄSKA: Min snygga Björn Borg-väska!
PLÅNBOK: Den som hör till väskan ovan!
SOLGLASÖGON: Oftast glömda där hemma.
KLOCKA: aldrig
SMYCKEN: mitt halsband med namnbrickor från Älskade barn.se
MOBILTELEFON: Sony Ericsson
MP3: finns i mobilen, men jag har inga låtar inlagda...
DATOR: abstinens om jag är utan...
SMINK: Sällan.
ANSIKTSKRÄM: Apoliva
DEODORANT: CK One
TANDKRÄM: Denivit
SCHAMPO/BALSAM: Clearasil
TVÅL: Barnängen
PARFYM: CK One Summer
MINERALVATTEN: Inte gärna
VIN: Vitt
DRINK: Pinã Colada
BRÖD: Kan bara äta knäckebröd numera, Wasa Delikatess med Sesamfrön är favorit.
MAT: I små mängder - ofta kyckling- eller färsrätter.
GLASS: 88-an
GODIS: Choklad, ljus.
SÄNG: ILVA
LAKAN: vita eller mörkblå.
FRISÖRSALONG: hemortens Hårateljé
DAGSTIDNING: vad är det? ;-)
MAGASIN: Scrapbooking mm & Amelia

Gör din lista du med, och kommentera här så jag kan kolla in din lista!