söndag, september 27, 2009

Skit också

Livet har väl aldrig varit sån berg-och-dalbana som det varit det sista året...
Ena dagen mår man bra, ja, faktiskt så mår jag bra vissa stunder, vissa dagar.
Sen smack, så smäller sorgen en mitt i myllet.
Jag vet ju att jag inte mår så bra egentligen, jag är så förbannat trött, mitt tålamod blir mindre och mindre för varje dag.
Men jo, jag överlever dagen, det går bra på jobb, jag hinner inte tänka där, det är full rulle non stop med 23 st 2- och 3-åringar!
Jag är glad, jag skrattar, det funkar.
Men när jag kommer hem så rasar jag.
Jag orkar ingenting, jag gör ingenting, jag vill ingenting.
Eller jo, egentligen vill jag ju, men orkar bara inte.
Ingenting blir gjort.

Så får jag dåligt samvete och så mår jag bara ännu sämre över det.
Jag är i alla fall glad över allt som hänt här hemma i helgen.
När mamma kommer händer det alltid en massa - tack mamma!

Det har varit en bra helg, en rolig helg.
Men just nu mår jag bara skit.
Jag saknar Fredrik så förbannat mycket.
Jag gråter så jag får ont i halsen, men va fan hjälper det?
Jävla skit.

Jag hittade den här låten på en annan änkas blogg.
Tack Carina, jag grät som en gris när jag lyssnade på den.

12 kommentarer:

Anonym sa...

Jag följer din blogg men kommenterar inte så mycket. Hittar aldrig de rätta orden och tyvärr inte idag heller. Men jag tänker på dig.

//Linda

Anne sa...

Älskade Lotta, jag vet inte vad jag ska skriva...

Kram

Mathilde sa...

Skickar en kram

Pia Plupp sa...

Hej Lotta! De där skitdagarna kommer, men det kanske blir mer o mer sällan? Jag tycker du är fantastisk som ändå har kraft till dina pojkar och allt annat du fixar med. Snälla du, du orkar ju slutföra mer saker i dit nya hus än vad vi mäktar med hemma hos oss!

Många kramar tilll dig från Pia

Carina (62CarinaZ) sa...

Förstod att du inte kände dig så bra. För då börjar man med sina önskelistor el måste listor!!
Pratar du fortfarande med någon som kan sånt här med sorg depp o.s.v.

Kan vi inte träffas en dag i Malmö så kan min Sebastian oxo komma med och leka med dina killar.
Kram Carina (Skurup)

leia sa...

Stora kramar....

gwendolen sa...

Beklagar sorgen enormt. Jag kan inte ens föreställa mig hur du har det. Tur att du har ditt jobb och dina små pojkar så precis allting inte är skit. Även om det kanske ibland känns så ändå..

Styrkekramar

Inger sa...

Jag önskar så att jag kunde lätta din sorg om så bara för en dag, nu går ju inte det men du ska veta att du o pågarna finns i mina tankar allt som oftast.
Jag skickar över all den styrka o kärlek som jag kan ge till er.
Det var faktiskt en som sa till mig att eftersom jag sörjer min pappa så mycket fortfarande så måste det ju betyda att han var en högt älskad människa som lämnat ett stort tomrum o dessa tomrum kan inte fyllas igen utan den personen men man kan vaddera kanterna med massa underbara minnen o bilder av den vackra människa som dött.
Jag vill bara ge dig en enorm kram du finaste Lotta

zizzi sa...

Hej Lotta.
Jag läser din blogg men har aldrig kommenterat förr. Jag såg dig på rekordträffen men vågade inte gå fram....
Tycker du är fantastisk och min känsla när jag följer bloggen är att jag undrar hur du hinner få så MYCKET gjort när ditt liv ser ut som det gör.....Så kämpa på och fortsätt skapa för du gör det bra!!! Kramar från Cissi i Landvetter

bitte71 sa...

Jag är ofta härinne, men komemnterar sällan. Jag ville bara att du skulle veta att jag tänkter på dig massor och skickar så många styrkekramar jag kan genom cyberrymden.
Kram Marie

Anonym sa...

Tänker på dig varje dag.

Massor med kramar, N

Veronica sa...

Kan inte lyssna bara texten på bilden får ögonen att tåras