Det är så jäkla tomt.
Jag vill att han ska vara här.
Jag vill att han ska få se hur pojkarna växer, vilka fina pojkar vi har.
Jag vill att han ska se mig, se att jag ser ut som då när vi träffades igen.
Jag vill ha honom nära.
Jag vill prata med honom.
Jag vill höra hans röst.
Jag vill röra vid honom, titta på honom.
Dela livet med honom, som det var tänkt.
Istället är jag ensam.
Istället har jag bara en grav att gå till.
Det är så jäkla tomt.
Jag känner mig halv.
Han fattas.
Du fattas, Fredrik.
Så in i helvete!
Jag älskar dig.
3 kommentarer:
MAn kna ju inte föreställa sig detta när man inte själv är i det. Men ändå förstå att det inte att det är så det ska vara. Det är kalrt att du Älskar honom och sakn ar han
Kram
Det är inte rättvist på något sätt det ni behöver gå igenom. Stor kram H
KRAM KRAM!!!
Skicka en kommentar