onsdag, maj 02, 2007

Hundbiten

Jag har ju glömt att berätta!

Valborg firades i trevligt sällskap, hos makens syster, och med supergod mat - fondue med såser hämtade från Elyssé i Malmö.
Allt var jättetrevligt tills det hände.

De var hundvakt åt svärmors hund och A ville ge hunden ett chips.
Svågern stod bredvid med ryggen emot och jag gick nyss förbi när vi hörde ett ilsket morrande.
Sen blev det alldeles tyst.
A tittade på mig, som genast väntmig om, med stora ledsna ögon och när jag sträckte fram händerna brast det för honom.
Han storgrät och hulkade sårat fram: Jag skulle bara ge honom ett chips!
Han var fruktansvärt sårad och förorättad, det tog nog värre än själva bettet.
Han skulle ju bara vara snäll!

Till slut fick jag se vart det tagit.
Han hade blivit rejält rispad av tänderna på ena handleden så att det blödde på flera ställen!

Och det är inte första gången...
Det är första gången han biter riktigt,men det är fjärde gången han nafsar efter någon av dem och morrar ilsket...

HUNGAJÄVEL!
På ren skånska.

Det här är besten, låt er inte luras av hans yttre:

5 kommentarer:

Anonym sa...

Ja alla dessa hundbett... hoppas dt gick bra!
Kram

Jonna sa...

Fy då, skönt att gick såpass bra i alla fall.
Kram

Jonna sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Anonym sa...

Usch!
Blev alldeles kall och fick såna flashbacks när mamma berättade det =(
Stackaren!
/ Moster

Nemi sa...

Nämen fy, stackars liten! Kramar!