Ales Stenar

Fredrik älskade några platser mer än andra, och Ales Stenar (och Kåseberga hamn) är en av dem.
Vi brukade åka hit varje år, långt innan pågarna fanns och varenda år sen de föddes, och vi fortsatte med det även efter Fredriks död.
I år hade det inte blivit av än, så därför hamnade vi där idag.
Jag älskar den här platsen, lugnet, närheten till både himmel och hav, och pågarna älskar att gå runt här och känna på stenarna och fantisera om hur de hamnade där och varför.

Kommer du nån gång, mamma?!

Det var visst lite jobbigare än vi trodde att springa uppför backen...

Pågar i solen.

Undrar varför den här stenen spruckit, mamma?

Finaste Emil.

Finaste Axel.


Emil ser vilken sten som har samma profil som stenen i hans hand.
Visst känner man historiens vingslag?

Njuter av utsikten.

Axel tittar efter fina stenar.

Uppför backen igen!

Självklart avslutade vi nere i hamnen med en räkmacka, som sig bör.
Vi önskade bara att Fredrik hade fått vara med oss.