... är det inte mycket med en.
Jag vaknade inatt av att jag storgrät, både i drömmen och på riktigt.
Fredrik var "på besök" i mina drömmar.
Det värsta var att mina sista ord till honom i drömmen var att han inte fick komma tillbaka så här för jag klarar inte av det fler gånger.
Smärtan då han lämnar mig igen är för stor.
Mina sista ord till honom då jag vaknat var dock hur mycket jag saknar honom. :-(
Skönt att ha två små killar i sängen att krama just inatt när man vaknat på det här viset!
Jag var väldigt skör hela morgonen, och känner hur känslorna fortfarande sitter kvar, hur tårarna är nära hela tiden.
Idag är det 2 år och 11 månader sen.
Om bara en månad är det 3 år sen han dog.
Ibland känns det som en evighet sen, och ibland känns det som igår.
Särskilt idag.
6 kommentarer:
Kram!
åh jag vill bara lämna ett litet spår.. jag sitter här & gråter efter att ha läst lite i din fina blogg. så mycket sorg ni har gått igenom jag kan inte förstå... vilka fantastiskt fina pojkar ni har! det är något speciellt med tvillingar. stor kram!
Wow, starka känslor!
En annan tvillingmamma
Tack, alla tre!
Kram
Massor med kramar!!! Jag sitter och läser med tårarna rinnande, livet är så jävla orättvist!!
Hej
har följt med din blogg de senaste veckorna. Min man och pappa till våra nu 15 månader gamla tvillingflickor, drunkna för snart tre månader sedan. Det är ännu så hemskt och tungt. Men att läsa din blogg ger hopp om att en dag kan kanske vardagen och livet accepteras igen. Kram!
Skicka en kommentar