Min mobiltelefon ringde vid halv åtta i morse.
Såg på displayen att det var mamma och tänkte genast att nu är mormor död.
Hon åkte ju in på sjukhus förrförra veckan jättedålig i lunginflammation och hjärtflimmer, 93 år gammal.
Nej, mormor är inte död.
Men det var ett dödsbud.
Min "äldsta" väninnas pappa dog i natt, i sömnen.
Mamma och pappa har varit vänner med dem sedan innan vi föddes, och i vuxen ålder blev även hans fru en av mina vänner då vi var kollegor.
Mamma var på väg till jobb, och körde förbi deras hus precis när de bar ut honom.
Självklart stannade hon.
Så det har varit en lite tuff dag.
En alldeles speciell person är borta.
Jag tänker på hans familj, jag vet hur ont det gör.
Och självklart kommer min egen sorg tillbaka, när man påminns så här.
3 kommentarer:
Kram fina vännen!
Ska vi träffas en eftermiddag nästa vecka? Vi har lite påsklov nämligen!
Ja, gärna Nettan!
Måndag eller onsdag passar oss bäst.
kram
4,5 år efter R's död blir jag fortfarande rädd när någon ringer vid en oväntad tidpunkt och jag dras tillbaka till den där morgonen. Och visst är det tufft att påminnas om sin egen sorg när någon annan drabbas. Ta hand om dig! /Sara
Skicka en kommentar