I söndags var det "den bästa Mulle-dagen av alla" enligt Axel och Emil!
De gick ju med i Skogs-Mulle nu i höst och jag är så glad att jag anmälde dem till det för de gillar det verkligen.
Vi har ju alltid varit ute i skogen mycket med Fredrik, men det har blivit väldigt sällan sista året - tills nu då, nu blir det ju skogen åtminstone varannan vecka.
I söndags var det gemensamt med de äldre och yngre barnen, de fick prova på att tälja en barkbåt som vi sen sjösatte (och håvade upp igen för att de ville ha med den hem sen), de håvade efter grodor mm, de gick ett "kåsa-tåg" med vatten - och bägge två hade pyttelite vatten kvar i slutet så de klarade det bra och de fick plantera ett bokfrö och ta med hem.
Till lunch grillades det korv på egenupphittad pinne - väldigt spännande!
Axel kontrollerade om hans korv var färdiggrillad genom att lägga den mot kinden vilket resulterade i en sotfläck och ett litet brännmärke...
Självklart skulle Emil göra likadant men som tur var hade han inte hållt sin korv lika nära elden så den var lite svalare.
Igår kom länken med söta Jennys FANTASTISKA foton på oss!
51 bilder som jag ska klara av att välja ut 8 bland.
Visst, lycka till med det, Lotta...
Idag har jag och några kollegor varit på fortbildning i brandkunskap och efter lite teori fått prova på att släcka en brand med en brandsläckare.
Mitt i teorin gick larmet och brandmästaren fick rusa ut för att se vad det gällde, men han kunde i alla fall stanna kvar så det var förhoppningsvis inte en så allvarlig trafikolycka.
När vi stod därute och skulle prova på att släcka så gick larmet igen, och han sa att det inte var ett brandlarm utan ett ambulanslarm och inom en minut så öppnades porten och ambulansen körde ut och satte på sirenen.
Och jag fick backa två steg och kämpade för allt vad jag var värd för att hålla igen panikgråten.
Där och då kände jag alla känslorna igen, känslorna från när jag ringde 112, från när jag kämpade för Fredriks liv och hörde ambulansen närma sig.
Det är snart ett år sen.
Fattar ni?
Ett helt jävla år!
Utan Fredrik.
3 kommentarer:
Kolikok från en mulle mamma till en annan fast mina små tjejer är bara storknyttar än så länge =)
Förstår att pågarna tyckte det var kul men ett väldigt dumt sätt att kolla om korven var varm =)
Kan knappt förstå heller att det snart gått ett år sedan han dog =( Blir så ledsen varje gång..det skär i hjärtat varje gång jag tänker på det.
Så förbaskat ofattbart o ledsamt..önskar så att han fanns kvar hos er.
Massa varma styrkekramar till dig o dina fina pågar.
Kul att pojkarna trivs med skogen!!
Det kommer tårar i ögonen när du skriver om ambulansen, förstår din smärta. Det är ofattbart att det snart har gått ett år sedan Fredrik dog. Ett år som du har kämpat på, jag är oerhört imponerad av att Du har klarat så mycket, trots all sorg och alla känslor du måste klara dig igenom. beundrar dig!!
Från någon som inte känner dig!!
Kram
Härligt med Mulle. Ska se om det finns något sånt här i närheten.
Gråter när jag läser resten och vill ge dig världens bamsekram!
Skicka en kommentar