Den 17 oktober 1997 ringde klockan som alltid varannan vecka kl 04.20.
Fredrik gick upp, tog på sig sina kläder, borstade tänderna och kom tillbaka in i sovrummet till mig.
Vi var överens, vi kunde INTE vänta till kvällen som vi egentligen bestämt.
Där och då, ca 04.40, bytte vi ringar med varann.
En puss, mycket lycka, och Fredrik gav sig iväg till jobb, medan jag somnade om igen.
Det var vår 5-månadersdag.
Vi visste redan nu att vi skulle hålla ihop, att vi skulle gifta oss så småningom.
Vi pratade redan om att vi ville ha barn tillsammans i framtiden, fick vi en pojke skulle han heta Emil.
Vi var så säkra på att det skulle vara vi för alltid.
Och idag 12 år senare får jag fira min första förlovningsdag utan Fredrik.
Jag har varit vid graven med en vacker bukett blommor i höstfärger och sagt "grattis på förlovningsdagen", jag berättade att jag älskar honom och jag lovade honom att jag ska fira det på samma vis som vi gjort så många gånger.
Med vår favoritförrätt: räkor i vitlökssmör.
Huvudrätten och efterrätten varierade ofta, men förrätten var densamma varje gång.
Jag älskar dig, Fredrik, saknar dig så.
Låten är skriven till ett barn, men meningen, sorgen och tårarna är ju desamma.
11 kommentarer:
Lotta, jag är så otroligt ledsen att han fattas er, att han har tagit bort från er i förtid.
Massor av kramar, N
Hoppas du har en bra förlovningsdag, trots allt. Det kommer ju vara ni för alltid, trots att han nu fattas er.
Ta hand om dig o dina pojkar!
Kramar från mig i norr
Tårar på mina kinder när jag hör Carolas vackra stämma...
KRAMAR
*styrkekramar* Tänker på er allihopa
Många kramar till dig Lotta och Pojkarna
kram
KRAM
Tankar och kramar till er.
Så fint... så smärtsamt och sorgligt...
Stor kram
Mina tårar rinner för er, blir så otroligt berörd varje gång jag är in på din sida och påminns om ditt/ert öde, vilket varje gång även får mig att uppskatta det jag har ännu lite mer.
Många kramar till dig, Lotta!
/Millan
Har precis hittat till din blogg. Har suttit och läst några timmar nu, Beklagar verkligen er sorg! Jag vet hur det känns att förlora någon man älskar, jag vet hur det är att leva i en bubbla, i en värld av overklighetskänla. Jag vet inte hur det är att förlora mitt barns pappa, men jag vet hur det är att förlora den man älskar. Kan inte finna ord för ert fruktansvärda öde =(( vad man än skriver så räcker inte orden! Men, jag måste få fråga (hoppas det inte är för jobbigt) har ni fortfrande inte fått veta dödsorsaken?? Det kan inte göra sorgearbetet enklare precis =(( återigen, beklagar verkligen er sorg! *styrkekramar*
Tack kära ni.
AKP: Nej, det gick inte att hitta en dödsorsak.
Det troligaste är att hjärtats rytm har rubbats och därmed har hjärtat "stängt av".
Nej, det gör det verkligen inte lättare att bearbeta - och det gör att jag lever i ständig skräck för att det ska hända pojkarna med.
kram på er alla, ni betyder massor för mig.
Skicka en kommentar