Akuten

Om en stund kör jag med Axel till akuten, nu får det vara nog.
Han har haft 40 graders feber sedan i torsdags, och ont i huvudet.

Pratade nyss med sjukvårdsrådgivningen och de tyckte att jag skulle åka in och kolla upp honom redan idag, inte vänta på att vårdcentralen öppnar i morgon.

På 4 dagar har han ätit sammanlagt 1 macka, några bitar kycklingkött och lite ost.
Som tur är så dricker han i alla fall vatten ibland.

---

Senare.

Nu är vi hemma igen, självklart var han piggare än han varit på hela tiden när vi kom dit.
Han fick lämna ett urinprov och doktorn lyssnade på hjärta och lungor, tittade i öronen och försökte titta i halsen.
Axel klöktes bara han skulle öppna munnen.
"Jag svalde det istället för att kräka på doktorn, mamma" sa han stolt!
Doktorn tog bort pinnen och bad Axel att bara gapa så att han kunde lysa med ficklampan, och bad honom sen sträcka ut tungan.
Då kom det.
Doktorn var snabb med kräkpåsen och Axel kräktes upp det lilla han fått i sig idag...

Doktorn sa att han sett att Axel hade väldigt känslig kräkreflex, det syntes när han gapade stort.
"Det måste du ha märkt själv", sa han sen till mig.
Jo, tack, det har jag märkt av sen de var bebisar!
Och för jämt ringer de från förskolan: "Axel har kräkts..."
Trots att han är pigg osm ennötkärna och jag sagt 1000 gånger att han kräks lätt.

Nåja, det syntes inget på provet.
Vi kunde åka hem igen, med förmaningen om att åka in igen om han inte börjar bli bättre inom det snaraste, eller om han blir ännu sämre eller okontaktbar elller något.