Ups and downs

Det har vi alla, mer eller mindre.

Mina ups börjar bli fler och fler, även om det finns en del downs fortfarande.
Igår kom en up mitt i en down - lite oväntat!

Blev en kvart försenad från jobb.
Ringde dagis från bilen och sa att jag var lite sen.
Ju närmare hemorten jag kom desto mer började det regna.
Väl på parkeringen utanför dagis öste regnet ner.

Ingen parkeringsplats.
Jo, där, längst bort på personalens parkering.
Ut ur bilen, gå runt halva gården till grinden.
Dyngsur.

In och hämta ungarna, goa kramar - mums!
På med kläder, på med kängor, ut i störtregnet.
En nästan 3-åring i var hand över hela gården, ut genom grinden, runt halva gården, dyngsura, in med unge 1 i bilen utan bälte för att snabbt få in den andre med, in med unge 2 i bilen, bälta fast nr 2.
Nr 1 säger: Mamma, jag måste kissa.

Tänka, tänka, tänka...
Blir blötare och blötare.
Tänka, tänka, tänka:
En unge fastspänd i bilen, ösregn, en ska kissa, gå ut igen, nej, min själ!

Runt bilen, ut med nr 1 mellan dörren och bilen, sätter mig på huk.
Du får kissa på bilen!
Ner med byxorna, fram med rumpan, håll i snoppen.
Mamma, jag kissar bilen!!!

Och där, just där!
Skrattet börjar bubbla långt nere i magen.
En stolt och lycklig kille tittar på mig mellan de stora regndropparna med ett brett leende.
Och jag skrattar!
Jag mår så bra, och jag skrattar och skrattar!

I den stunden kännner jag igen mitt gamla jag!