Det är ju så att den man älskar vågar man trotsa, mot den vågar man testa alla gränser som finns - o det finns väl ingen som kan få en så vansinnig på så kort tid som den man älskar så man kan gå sönder?!
Jag är känd för att va lugn o ha gott om tålamod.
Men min man o mina älskade pågar kan göra mig blixtrande arg på 3 sekunder!
Just nu är A vidrig här hemma.
Han beter sig som en speedad, galen kleptoman som tror att han spricker om han inte hittar på skit hela tiden!
En riktig busunge (läs skitunge ) har han blivit.
Säger man åt honom så hytter han med fingret åt en, rynkar pannan o skriker: NEEEJ!
Han är på allt, tar allt han kan komma åt, klättrar på allt han kan komma åt, kastar allt han kan komma åt, kladdar med allt han kan komma åt.
Han ska va först med allt, helst ska E inte få va med alls utan han puttar bort honom o skriker NEJ, han slåss o han trotsar hela hela tiden.
Vi har faktiskt tagit till nannymetoder.
Blir det för mycket så får han sitta på nedersta trappsteget.
Efter 10-20 sekunder frågar jag om han är färdig med tramset/bråket.
Ja, säger han o så kramas vi en stund.
O det funkar faktiskt, det blir oftast lugnt ett tag efteråt o vi kan leka o ha roligt tillsammans allihop.
Inget annat har funkat, han blir totalt vansinnig ibland o här bryter vi det effektivt.
Idag såg vi dock plötsligt att han satte nallen på trappan.
Sen satte han ena handen i sidan o hytte med fingret åt nallen o sa argt: Jajajaj! (=Ajaj!)
Sen tog han upp den igen o kramade om den, satte den i dockvagnen o gick iväg med den!
Så, pedagog är jag, men oxå mamma!
Det är lätt att va klok åt andra...
Men...
Kärlek i massor, rutiner, regler o delaktighet tror jag ändå att man kommer långt med!
Även om det är uppförsbacke ibland, så kommer det ju nedförsbackar oxå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar