Vilken äcklig spindel - 15 aug 2005

Åh, fy fan vilken äcklig spindel!
(Nerskrivet 00,15)
*burr*
Jag ryser fortfarande o hjärtat har inte hunnit lugna sig än.
Stod o borstade tänderna o råkar titta ner på golvet, bredvid min nakna fot kryper en megastor spindel, vi snackar 6-7 cm med ben o allt!
Jag hoppar baklänges ut ur badrummet i ett enda hopp!
Men vet att jag ska duscha där inne i morgon bitti o det går bara inte om den är där...
Maken jobbar, jag tror inte pågarna dödar den åt mig...

Hämtar flugsmällan, lyckas hålla inne kräkningarna o smäller till o prickar bar ett ben så den springer haltandes iväg o gömmer sig bakom toan.
Det går inte den måste dö...
Sprayar den med hårspray - va tror jag, att den ska klibba fast o svälta ihjäl på 2 minuter?
Letar efter bättre vapen, hittar en av pågarnas hockeyklubbor, den blir bra, får in den bakom toa o slår till flera gånger.
Spindeljäveln dör inte men jag har skadat några ben till...

Nu kryper den under vaskskåpet för att komma undan men jag är efter honom o han kryper ut på golvet där han stannar när jag inte slår efter honom mer.
Jag tittar på den stora spindeln, tittar på den lilla löjliga klubban i min hand o tittar på den ännu löjligare flugsmällan, det går inte.
Kommer ihåg hur jag löst liknande problem förr, Gula sidorna.
Hittar dem inte, tar Ellos sommarkatalog istället.

Tittar i förbifarten på mig själv, under jaktens gång har jag dragit upp byxorna till knäna för att spindeln inte ska kunna krypa upp i byxbenen o tagit på mig skor, jag ser inte klok ut.
Kikar in på toa, han sitter kvar.
Jag drar försiktigt mattan längre från honom, lutar mig fram o kastar katalogen: SMACK - där fick han!
För säkerhets skull trampar jag lite på katalogen oxå.
Får väl förvarna maken i morgon bitt i innan han lyfter på Elloskatalogen som han inte kan förstå varför den ligger på golvet!

För jag rör den då inte!
Jag vet att jag prickade den, jag tänker inte titta på den...
Så, nu har hjärtklappningen lagt sig.
Nu ska jag in o skanna av väggar, golv o tak i sovrummet o skaka täcken o kuddar innan jag lägger mig...

HATAR SPINDLAR!!!

Det känns lite jobbigt - 2 aug 2005

Det känns lite jobbigt nu.
Vi har pratat ännu en gång o kommit fram till att vi inte kan ha det så här längre.
Vi måste flytta.
Jag vet inte hur jag ska kunna säga något om det till mamma.
Hon kommer att bli helt knäckt, både arg o ledsen.
Det innebär ju att vi flyttar ca 6 mil härifrån.
Men vi fixar det inte längre.

Vi går knappt runt ekonomiskt längre o F blir förstörd av att pendla 4 timmar om dagen.
Så nu får vi ta o fixa det som måste fixas i huset o sen får vi börja leta lägenhet eller radhus.
Vi pratar om att ev flytta till hyreslägenhet i väntan på det perfekta huset/radhuset.
Men det är ju hopplöst att få en lägenhet så jag vet inte hur vi ska lyckas med det.
Bo kvar kan vi i alla fall inte göra länge till.
Lite ledsen är jag allt - jag älskar vårt hus, jag har för fan växt upp i det.
Men jag ser ingen annan lösning nu.

18-månaderskontroll - 16 jul 2005

Då var 18-månaderskontrollen avklarad! Som jag misstänkte skulle pågarna inte visa upp några av sina "konster" utan läkaren frågade bara om de kunde gå (ja, de kan gå - A sprang tom ifrån sin mamma ute i korridoren nyss), om de kunde stapla 2 klossar på varann (ja, o 4-5 till), om de kunde peka ut någon kroppsdel (ja, särskilt på varann - det är mycket roligare att peta i brorsans näsa eller peta i brorsans öra när man ska visa...), om de pratade något (ja, konstant babbel hela dagarna med urskiljbara ord här o där!), om de ritade (jadå, halva släkten har konstverk uppe! ) o hur många tänder de fått (16 st sen länge länge...).

Sen undrade läkaren om vi hade några frågor - "nej, inte om just det här" svarade jag o menade att jag hade frågor om sprutan sen. "Okej, nej, frågor om boende o ekonomi o annat tar vi efteråt" svarar läkaren med äkta dansk humor...

Självklart var det vägning o mätning på schemat oxå: 12 mån inom parentes A 13,300 (11,820) gram o 85 (78,5) cm o huvudomfång 50 (49,3) cm! E 13,200 (11,730) gram o 85 (78) cm o huvudomfång 49,5 (48,7) cm!

Sist av allt var det dags för den fruktade sprutan... Fruktad av mamma alltså...
A först ut eftersom han är den lille pipsillen i såna här sammanhang, onödigt att låta brorsan skrämma upp honom först... Jag tog honom i famnen o pekade på den fina mobilen med flygplan o pratade glatt med honom. A vände sig om o blängde på C som för att säga: Kom inte nära mig, jag vet nog att du ska göra nåt hemskt med mig! Han hade ju rätt, ilsket sparkandes, blängandes o skrikandes fick han ta emot en spruta i ena låret - o som han vrålade! Jag tror aldrig jag hört honom vråla så. Som tur är så lät han sig snart tröstas av mammas mjuka varma famn.

E fick ta emot sprutan i pappas famn, han kikade på mobilen o kikade på C o visste inte riktigt vad han skulle hålla mest koll på, när hon stack så skrek o sparkade han med. Inte riktigt lika ilsket o förtvivlat som sin bror o han tystnade genast igen när han fick på ett plåster som han kunde irritera sig på istället... Det finns ju inget mer irriterande än att ha ett plåster på sig enligt E o A...

Sen for vi iväg i fullpackad bil, mot Västergötland, skogen o knotten... Det var strålande fint väder när vi kom upp lagom vid middagstid, solen sken, träden viskade i brisen o vattnet glittrade i solens strålar. Lugnet sänkte sig över oss alla.

Efter god middag o massor av jordgubbar o massor av bus med farmor o L tyckte mamma o pappa att det var pyjamas-, välling-, o läggdags... Det tyckte inte pågarna! Efter många om o men o en flaska välling till så somnade dock två uttröttade killar huller om buller i resesängen. För att vakna igen klockan 6,45 morgonen därpå - pigga, glada o sugna på välling o mera bus! Mamma o pappa som sovit dåligt i värme o främmande sängar var inte riktigt lika pigga o glada...

Särskilt inte som vi alla vaknade till ett mulet, grått o ruggigt väder. Borta var solen o värmen, förstås. Men med stövlar på kan man gå ut även om det nyss regnat! Mamma var lite nervös eftersom E tidigare vägrat gå med stövlar på fötterna - men det är visst inte samma regler som gäller när farmor håller i en, då följer man gärna med på promenad i gummistövlar... På eftermiddagen packade vi ihop alla våra pinaler igen o ett antal knottbett rikare så styrde vi kosan hemåt Skåne igen.

Pågarna slocknade innan vi ens hunnit ut på stora vägen! De hade ju haft fullt sjå med att busa med farmor o L, hoppa i soffan o skrämma slag på de nämnda två, dra i blommor, plocka lecakulor ur krukor o försöka mata hunden med, äta kex o dricka saft, "läsa" Ls tidningar o förstås mata hunden på riktigt. Zeke är numera van vid att äta torrfoder ur handen o inte ur skål som han gjort innan...

Utvecklingssamtal - 8 jun 2005

Idag har jag varit på utvecklingssamtal för killarna! Det skulle egentligen varit förra veckan men då var de ju hemma med diarré hela veckan så det blev inget. Jag skulle egentligen ha ett samtal om E idag o ett om A i morgon men As mentor är sjuk så Es mentor tog bägge samtalen idag på dubbel tid istället.

Mina barn är trygga, lugna, glada, duktiga, snälla, nyfikna, sociala, kramiga o såååå mysiga!

Den största skillnaden de märkt på dem är att E är väldigt social, han vill vara där alla andra är, där det händer saker, blir han ensam i ett rum går han genast o letar upp var det finns andra barn o vuxna o leker där istället. Han älskar samling o sångstunder o gör rörelser o "sjunger" med i alla sånger med hyfsat rätt melodi o "ord" som faktistk låter lite som de rätta orden! Det enda är att han är en halv sång efter alla andra!

A kan tvärtom ofta gå in i mysrummet alldeles själv o sätta sig o "läsa" (oftast = äta) böcker - igår hade han fått tag i en tidning (avsedd för klipp o klistrande) som han satt o bläddrade i o såg väldigt intresserad ut! Han tycker om att va med på samling o älskar musik även han, men han trivs allra bäst när han får "lulla" runt o göra precis vad han själv vill!

Hon påpekade även att det är så roligt för att man kan prata med dem, de "pratar" med en massa ljud som låter som nästan-ord o med riktig språkrytm o sen pausar de o lyssnar på vad den vuxne säger o sen "svarar" de när hon tystnat! O de berättar massor, massor varenda dag! Kan bli farligt när de lärt sig prata på riktigt - då får personalen höra ALLT om vad mamma o pappa gör hemma!

VÅRT BRÖLLOP!

Det var på sommaren 2001 som vi bestämde oss för att nu skulle vi gifta oss till slut! Men vi ville både ha ett vårbröllop så vi bestämde oss för Pingstafton, den 18 maj 2002 - dagen efter vår 5-årsdag, dagen innan min mamma o pappas 29-åriga bröllopsdag!Förlovade oss gjorde vi redan den 17 oktober 1997 - o visste redan då att vi så småningom skulle gifta oss! O att när vi fick en pojke skulle han heta E - inte anade vi då att vi skulle få världens bästa bonus, en A!

Det blev många månaders planering, mest för den blivande bruden - den blivande brudgummen sa mest: Gör som du tycker! Som storvuxen brud har man inte många klänningar att välja på i affärerna så vi hittade ett mönster o mamma sydde min klänning som blev precis som jag drömt om! F hyrde en frock coat i Malmö o var så stilig, så stilig, när han provade den!2 veckor innan bröllopet flyttade vi till huset där vi bor nu, mitt föräldrahem o jag började i samma veva på mitt nya jobb i vår nya kommun. Nu bodde vi granne med kyrkan vi skulle gifta oss i - väldigt praktiskt!

En vecka innan bröllopet var det kris - whiskyn o övriga spriten vi beställt från Tyskland var inte kommen o skulle inte komma heller. Det blev en paniktur till Danmark för att köpa dyrare sprit än vi tänkt oss! Dagen innan bröllopet var allt ordnat, o vi kunde försöka koppla av litegrann... Vi planerade att gå tidigt i säng, men kunde inte somna ändå så nervösa vi var...

Sedan var det morgon o några timmars sömn hade vi faktiskt fått! Bröllopet var kl 16 o kl 14 var det fotografering i parken. Kl 13 hade jag bara klänningen kvar att ta på mig och strumpbyxorna... Klänning på, nu var kl 13,15 nu skulle bara de förhatliga strumpbyxorna på... 13,20 hör F (o våra långväga gäster från Skövde o Åsele som skulle bo hos oss) mig skrika: NEEEJ! inne från badrummet... Han kom rusande: Säg inte nej! JOOO! sa jag... Min håruppsättning som jag fått gjort hos frisören tidigare under dagen hade rasat! PAAANIK!!!!!

Som tur är så känner jag frisören lite privat o kunde ringa henne hemma, salongen hade ju stängt... Hon började nästan gråta i telefonen när hon hörde vad som hänt o sa åt mig att genast komma ner till salongen igen. Snabbt som katten fixade hon mitt hår, bad TUSEN gånger om ursäkt medan mamma ringde fotografen o sa att vi blev sena. När jag var fix färdig inser vi att vi kört iväg utan mitt pärlhalsband, jag kan inte bli fotograferad utan det... Till sist blev vi dock fotograferade, helt fantastiska bilder blev det!

Och till sist blev vi gifta oxå! När klockorna ringde i kyrkan stod vi hand i hand utanför kyrkan o skakade som asplöv bägge två! Nu var det dags! På väg uppför gången är det första jag ser min gråtande far o för att inte själv börja gråta tittar jag på min bästa väninna men hon gråter hon med! Jag går uppför gången med ett stort leende o tårarna rinnande längs kinderna... F går rak som en fura, så blek att alla tror att han ska svimma vilken sekund som helst. Ingen av oss kommer ihåg nånting från vigselceremonin, mer än att vi höll varandra hårt i handen o sa JA på rätt ställe.

Efteråt spelar de vår låt på en inlånad stereo eftersom vi inte ansåg oss ha råd att få dit Björn Skifs att sjunga den live: Hooked on a feeling! Det var faktiskt ganska så roligt att stå längst fram o titta ut över släkt o vänner o se dem studsa till i kyrkbänkarna allihop när stereon börjar vråla: Ooogachaka- ooogachacka!

Efter vigseln bjuder mina föräldrar till bröllopsfest på Folkets Hus. Vi är 52 gäster som skålar i jordgubbschampagne ute i strålande solsken innan maten. Efter maten blir det dans - istället för klassisk bröllopsvals har vi valt en annan favoritlåt - vi dansar till Peter Lundblads Ta mig till havet.

Direkt efter tolvslaget går min pappa ut på dansgolvet o ber om tystnad. Det har blivit den 19 maj o han ber min mamma komma fram till honom. De har idag varit gifta i 29 år o med gråten i halsen berättar han detta o tackar henne för åren som gått o att han hoppas på många fler år tillsammans med kvinnan han älskar mer än någon annan. Nu är han inte den enda i rummet med gråten i halsen längre. Sedan ber han mamma dansa med honom till Cecilia Wennerstens "Det vackraste" o efter första versen sluter nästan alla gäster upp på dansgolvet med dem.

Det är den bästa dagen i våra liv hittills o festen är den bästa fest vi varit på - alla vi känner o älskar är där o har roligt med oss! Bröllopsnatten tillbringar vi i tornrummet på Hotellet, det är första gången jag sovit i ett åttkantigt rum! Vi har blivit lovade frukost i matsalen när vi vaknar, men när vi kommer ner är frukosten avdukad fast vi var i tid o det fanns inte ens någon där att betala o lämna nyckeln till! Smått förvirrade o irriterade får vi köra hem med nyckeln till tornrummet o hoppas på att det inte ska hyras ut nästa natt!

På vår första bröllopsdag, den 18 maj 2003, firar vi med att tillverka pågarna!

Tjatiga mamman - 14 maj 2005

Efter en tidig morgons shoppande på Willys kom vi hem till strålande solsken o sommarvärme i luften (så länge solen sken). Det var fortfarande fuktigt i marken så regnbyxorna åkte på små otåliga pojkar som förtvivlat försökte smita iväg o springa ut i trädgården!Sen tillbringade vi många härliga timmar ute i friska luften, där värmen kom o gick med solen. Pågarna lekte i sandlådan, tuggade på stenar, slickade på stenar som var för stora att stoppa i munnen, "klippte" gräsmattan, bar runt på vattenkannor, traskade runt, runt i trädgården o inspekterade pappas snickrande o grävande o mammas maskrosstickande...

Allt ackompanjerat av mammas ljuva stämma: NEJ, inte tugga på stenar! FY! Spotta ut den! USCH! Nej, inte gå i rabatten! Nej, dra inte upp trädgårdsbelysningen! Akta, du trillar! Oj, slog du dig, älskling? NEJ, sa jag, vi äter inte stenar! NEJ, vi äter inte grus heller! Slåss inte! AKTA! Hur gick det, gubben? NEJ, ta ut stenen! Du oxå, spotta ut stenen!

Väl inne o klädda för natten lekte pågarna tittut bakom fåtöljen o sen lekte A sin favoritlek: Låtsas gå fram till mamma eller pappa för att kramas o sen vända o springa iväg i sista sekunden under klingande skratt o fnissanden!

Vilka härliga små busar jag har! Ibland undrar jag om det verkligen är sant!

Vattkoppor - 18 apr 2005

Hade jag vetat det här hade jag aldrig med vilje låtit dem bli smittade med vattkoppor...
Natten har varit fruktansvärd. F åkte iväg redan 17,20 för att jobba o vara borta tills 8,20 på morgonen idag. Han lämnade mig med 2 febriga gnälliga pågar, eller ja, han frågade om jag ville att han skulle stanna hemma, men jag tyckte det var onödigt. E mådde ju inte bra igår o under kvällen blev det bara värre.

Efter läggningen strax innan 20 som vanligt, så vaknade han o skrek var 15:e minut ungefär. A sov vidare, eftersom jag snabbt var inne o fick tyst på E. Men ju mer klockan blev desto värre blev det... Till slut gick det inte längre. För att A skulle få sova tog jag E o gick ner i tv-soffan för att få honom att somna i min famn. Det gick inget vidare men han var inte ledsen i alla fall - 20 minuter senare gallskriker A där uppe! Med E i famnen fick jag springa upp (medan höften skrek i protest) o hade nu två hysteriskt ledsna killar.

Varsin flaska välling hjälpte lite grann o 2 små pojkar somnade strax om i sina sängar - i ca 30 minuter... Fram tills klockan var nästan 2 sprang (stapplade likt Quasimodo) jag fram o tillbaka varje kvart då någon av dem, oftast E, skrek. Klockan 2,02 insåg jag att jag måste få nån sömn o försöka ge dem lite sömn så jag började möblera om sovrummet för att kunna ha dem i sängen. Bort med byrån o sängbordet o putta in sängarna till väggen så att pågarna kunde sova längst in med mig utanför sig. Klockan 2,06 låg vi i sängen allihop. Men inte blev det mycket bättre, de snurrade hit o dit, satt sig upp, sparkade på brorsan, kastade iväg nappen...

Till slut somnade de dock. I 15 minuter sov E... Han somnade om i min famn men vaknade igen, helt hysterisk 10 minuter senare o bara skrek o skrek. Klockan 3,15 var de tillbaka i sina egna sängar eftersom det ändå inte blev bättre inne hos mig. De somnade o 3,30 fick jag springa in igen... Efter det blev det dock faktiskt tyst därinne o vi fick alla tre några timmars välbehövlig sömn tills klockan var 6, då var det dags igen.

Jag fick dem att somna om en 20 minuter till men sen var det kört. Morgontempen landade på 39,0 för E o 39,2 för A - E hade ofattbart nog fått ännu fler koppor under natten, han har till o med INNE I ÖGONEN o A har kommit upp i ca 7 koppor. Efter Panodil supp, kylbalsam för E o välling i magen mådde de lite bättre...

Men det har varit gnäll, gnäll, gnäll hela morgonen - de är ju lika trötta som jag. Klockan 7 ringde jag jobb o berättade att jag inte kommer förrän på fredag då F är hemma med dem, 7,30 ringde jag dagis för att berätta att pågarna inte kommer på hela veckan o att de har vattenkoppor. O klockan 8 ringde jag bvc o fick utskrivet Tavegyl till E, tyvärr kan jag inte hämta ut det förrän efter lunch, de hade mycket att göra... Nu sover pågarna faktiskt gott o det ska jag oxå försöka göra.

Jag vet inte hur många gånger jag gråtit inatt o på morgonen - hur FAN kunde jag göra så här mot dem?