Tungt

Det känns lite tungt nu.
November närmar sig med stormsteg, och mitt mående dalar i samma takt.
Vi är mer eller mindre förkylda hela tiden.
Och den här veckan började dessutom med jobbmöten två kvällar i rad...

Semestern känns evigheter bort trots att det bara är en månad kvar och jag vet att jag måste ta mig igenom två av årets svåraste dagar innan dess.

Förra veckan kände jag verkligen för varje dag hur jag sjönk, och hur mitt tålamod blev mindre och mindre, och irritation kändes som mitt normala tillstånd dygnet runt.
Jag gjorde det enda rätta, jag ringde och bad om att få vara barnledig ett dygn.
Och när huliganerna stortrivdes hos mormor & morfar hade jag de bästaste vänner i världen hemma hos mig.
Vi pratade, vi scrappade, vi åt och vi drack vin.
Laddade batterierna.

Sen hämtade jag hem de ljuvliga busungarna dagen efter igen.
Med lite nya krafter.

För ljuvliga är de, mina huliganer!
Världens finaste och goaste ungar!

Men det är tufft att vara ensam förälder.
24/7.
Dygnet runt, alltid.
Jag kan inte ens åka och handla utan att ha barnen med.
Det enda jag gör utan barnen är att jobba.
Och då jobbar jag med 17 st 5-åringar!

Men jag vet också att det är just nu som det känns extra jobbigt.
För varje dag som går blir det jobbigare, för varje dag som tar mig närmare den 6 november.
Dagen som krossade vårt liv.

Nåja, jag försöker göra det bästa av saken.
Man kan inte krypa ihop i en liten boll och tro att allt blir bra av sig själv.
I morgon bitti kommer städerskan - och man blir alltid lika glad när man kommer hem till nystädat hus!
Och i morgon kväll kommer tre härliga tjejer på scrapkväll - det var evigheter sen sist så det ska bli så kul!
Först tacos, sen scrap, det kan ju inte bli så mycket bättre!