onsdag, september 29, 2010

Talsvårigheter

Jag blev lite ledsen idag när jag pratade med skolans tal-/specialpedagog om pågarna.
Jag har ju hela tiden trott att det bara handlar om att de inte kan uttala R, vissa S blir fel ibland, stamningen och att de inte pratar skånska.
Redan i fredags hos logopeden började jag förstå att det kanske var mer, hon började prata om att specialpedagogen borde titta på talrytm och vokalljud/vokallängd.
Och idag pratade jag alltså med specialpedagogen som sa att hon under sina många år i arbetet aldrig stött på ett barn som pratade så som pågarna gör!
Jag förstår inte vad som är fel, jag kan inte höra det eftersom jag är "hemmablind", jag hör ju dem varenda dag och förstår allt de säger.
(Vill här klargöra att jag inte kritiserar specialpedagogen ett dugg.)

Jag blir ledsen för pågarnas skull, för att de är snart 7 år gamla och först nu är det någon som på allvar ser deras svårigheter och tar tag i det ordentligt.
Ja, vi har gått hos logoped länge, men Axel har varit där kanske 4-5 ggr totalt för sina R med månaders mellanrum mellan gångerna.
Emil har ju däremot gått i behandling 1 gång/vecka för sin stamning som blivit väldigt mycket bättre, men man undrar ju vad som hänt om det satts in åtgärder tidigare?

Jag har ju själv oroat mig för deras språk sedan de var 1,5 och tagit upp det ideligen men "ingenting" har ju hänt tidigare.
Och nu sitter vi här, de blir 7 om några månader och blir retade i skolan pga sina talsvårigheter. :-(

6 kommentarer:

Kamilla sa...

Jag hade när jag var liten mycket svårt för vissa bokstäver som s, t, p och r. Antagligen några till då vissa bokstäver har många likheter med varandra. Jag minns mitt första besök hos en slags utredare då jag vid kanske 6 år ålder fortfarande inte kunde säga S (och andra), Jätteskoj! Minns att jag fick blåsa på ett ljus när jag sa S för att se hur jag blåste ut luften.

Jag hade även talpedagog som jag besökte lite då och då i en annan del av min skola under hela lågstadiet och större delen av mellanstadiet (eventuellt längre).

Mina minnen av att få gå dit under lektionerna är att jag älskade det. Hon var förstående och lärde mig mycket om hur olika bokstäver låter. Visst var det jobbigt och frustrerande vissa stunder men jag var ändå nöjd med att själv höra för mina framsteg då hon ofta spelade in mig på band.

Har fortfarande svårigheter att säga R då det beror på ett medfött fel på tungan men har lärt mig att leva med det sedan länge.

Jag hoppas deras upplevelser av en talpedagog kommer bli lika bra som alla mina är. Se även med pojkarnas lärare/talpedagog om det inte finns saker ni kan göra hemma i form av olika spel.

Tvillingmamma Lotta sa...

Tack för dina ord, Kamilla!

Ja, jag hoppas att även de kommer att älska dessa stunder, jag vet ju att de gillar att gå till logopeden på sjukhuset.
Det blir även en stund för dem själva med en vuxen person, en och en, och bara det är något de verkligen uppskattar och behöver.

Pojkarnas pappa kunde inte heller uttala R som barn, och även som vuxen kunde han inte uttala det riktigt korrekt.
Så det är väl ärftligt!

Joanna sa...

Så bra att det har kommit igång med träningen. Min erfarenhet är att killarna behöver intensiv träning under en period. Min dotter hade svårt med ljuden och jag har haft många elever i svårigheter. Alla har blivit hjälpta av att träna - det går! Urtrist att de ska bli retade, där har skolan ansvaret.

kapybaran sa...

alltid trist att fundera på om något kunde gjorts tidigare, men så bra att det görs nu iaf!
har du förtroende för deras lärare kanske du kan ta ett diskret snack med henne/honom och be om ett extra öga/öra åt pågarnas håll för att kunna ta tag i retsituationer.
Hoppas de får bra stöd nu!

Eva sa...

Min Emil har med svårt att säga R & nått mer minns inte va det e. åh vi går bara typ 1 gång om året för att träffa någon oh det hjälper ju inte det minsta.
han vägrar ju göra de där läs-ramsorna som vi får från dom så jag vet inte heller va jag ska göra.

Emil har med börjat bli retad i skolan, så jag hoppas på en ny tid snart så de kan ta mer åtgärder.

Hoppas det löser sig för dina pågar, för det e nog jätte jobbigt o inte kunna tala "rätt" o sen bli retad för det i skolan, e inte alls kul.
Barn kan vara så elaka. :(

Massa kramar

Anonym sa...

Trist att det inte uppmärksammats tidigare fast du påpekat att du undrat.
Två av min går på träning hos spec.ped på skolan och dagis. De tycker det är jättetrevligt. De får en stund själva med en vuxen. Min stora tjej blev mycket bättre i talet när hon knäckte läskoden, det vände på två veckor! Det var ganska häftigt. Nu tränar hon mest artikulation. Nu satsat vi hårt på att lära lillasyster E att läsa så att hon slipper samma problem med kompisar som storasyster haft. Barn kan ju tyvärr vara riktigt taskiga.
Hoppas träningen kommer hjälpa A och E.
/ Compuwiz 1