Världens elakaste mamma?

Ja, det tyckte nog Axel att jag var idag...

Det var dags att sova och i badrummet så ställde han sig på vågen och den visade på 26 kilo!
(Det är en stor rädsla för mig att barnen ska bli överviktiga som jag varit, men jag försöker att inte överföra det på barnen, men efter min op har det ju pratats mycket om övervikt hemma.)
Jag sa halvt på skämt att:
"Nej, Axel, nu får det vara slut med godsaker!"

Sen kom Emil och jag pratade med honom och han vägde sig också, samtidigt ser jag Axel gå med ett gäng gosedjur mot min säng:
"Nähä du" sa jag och pekade in mot hans rum, och menade att han skulle gå och lägga sig i sin egen säng.
Han gick in med gosedjuren och kom ut igen för att gå och kissa.
Jag såg på honom att något var fel och frågade vad det var.
"Inget."
"Är du sur?" sa jag.
"Nej."
Men jag såg på honom att något var fel.

Så jag säger:
"Jag sa ju så för att jag inte vill att du ska bli tjock som jag var innan."
Då svarar han:
"Gjorde du också så, mamma, låg och kramade för många gosedjur?" säger han då med gråt i rösten och tårarna stigandes i ögonen.

"Älskade lilla vännen!" sa jag och kramade om honom!

Stackarn trodde att jag sa att det var slut med gosedjur!