Idag är det 5 månader sen.
5 månader sen min älskade dog.
Jag kan fortfarande inte förstå det, jag kan inte acceptera sanningen.
Han kan inte vara borta för alltid, det finns bara inte.
De flesta dagar går jag fortfarande i min bubbla, på utsidan verkar jag fungera bra, jag ler och jag sköter vardagens bestyr, jag fixar för mitt nya hus.
På insidan är jag bara tom.
Tankarna på det hemska nuddar jag bara vid, de får inte komma upp till ytan för då brister jag.
Men han fattas mig.
Så in i helvete.
Jag tänker mig mitt liv utan honom och tårarna rinner, det var ju inte så här det skulle vara.
Alla våra planer, allt som skulle varit vårt liv - den förlusten gör så jävla ont.
Vi lovade att älska varandra tills döden skiljde oss åt, det var inte sant.
Kärleken slutar inte där.
I lådorna som gås igenom inför flytten hittar jag en massa minnen överallt.
Jag hittar små meddelanden fyllda av kärlek, jag hittar små dikter han skrivit åt mig - och sörjer över att jag aldrig får en av hans små romantiska knasiga dikter mer.
Vi var och satte blommor idag igen hos honom.
Axel ställde sig bredvid mig när jag klappade gräset som täcker hans urna och lyssnade när jag sa: Hej älskling.
Han tittade allvarligt på graven och sa:
Hej pappa. Jag älskar dig och saknar dig så mycket.
Fan!
Jag vill inte!
Jag önskar så att jag fick vakna igen och inse att allt varit en mardröm.
15 kommentarer:
Usch jag lider med dig och ögonen tåras. Man ska inte behöva uppleva detta redan. Livet är bra orättvist ibland.
Tänker mycket på er allihopa
Har tänkt på er idag..
Skickar en stor varm kram.
Det skulle inte hända,inte er, inte så tidigt. Man undrar varför, men det finns inga svar.
Om det känns bättre för dig så var kvar i din bubbla lite då och då.
Massa kramar
Katarina
HAr haft mina tankar hos dig i dag. Man kan inte förstå varför livet ska var så orättvist men så är detju. Hoppas att det går lite framåt i det nya huset och du kan få börja om på ett anorlunda sätt än vad dom var tänkt.
Man få ju försöka. Hoppas att du till låter dig att spräka bubblan snart och att det finns nära och kära som hjälper dig. när du behöver dem.
Tänker många gånger per dag på dig och dina killar.
KRAMAr i massor.
Kram, kram, kram och så en till enormt stor kram!
När jag läser det du skriver blir jag så enormt påminnd om att vår tid här på jorden inte är oändlig...Ingen vet vad som händer om 30 år, om ett år, om en vecka, en dag eller bara en kort stund.
Någon sa att livet ju egentligen är en massa "nu" som staplas ovanpå varandra...
Jag själv är ganska dålig på att leva i nuet...kan lätt sväva fram flera, flera år i tankarna och tro mig kunna leva mig in i hur det ena eller andra kommer att bli...Ganska onödigt att lägga så mycket energi på att grubbla på det man ändå inte vet något om.
Det du skriver "bankar" mig hårt i huvudet och säger: "Lev NU...ta vara på det du har just NU...gör det bästa av varje dag för vem sjutton vet vad som händer i morgon!
Tack för att du delar med dig av dina tankar och ditt liv.
Kramar Eva (Gbg-tjej)
Som vanligt vet jag inte vad jag ska skriva.
Jag gråter med er.
Kram
suck man önskar att allt skulle gå att fixa igen...... lider med dig vännen..... önskar att tiden läker sår snabbare än vad som sägs. kram gitte
Jag vet inte hur det känns om några månader, men min kropp darrar fortfarande. Inget tycks fungera.
Fick hem de papper som du säkert också fyllt i om änke-, barnpension. Det känns overkligt att ens ha dessa papper i hemmet.
Du har hunnit genomgå så mycket som jag har framför mig och jag kan tänka mig att det blir tufft att ta itag med allt. Känns som jag bara vill kasta alla papper och slippa prata med myndigheter mm.
Jag hoppas att flytten går bra och att du känner dig hemma i huset.
Själv vägrar jag inse faktum, jag vill berätta allt nytt jag hört för honom och kvällarna är väldigt tomma.
Jag antar att din kropp också gjorde uppror och undrar om det har gått över eller kommer jag att må illa och darra(inombords och utombords) i flera månader?
Skickar massa styrkekramar och ursäktar mig lite för alla dumma frågor.
Kristina
Du har forlorat någon Du älskade mycket, väldigt mycket. I er/min ålder tänker man på framtiden och planerar tillsammans, när allt brister så snabbt som det gjorde för Dig, blir allt tomt som Du säger!! Efter att ha följt din blogg sen den dagen Fredrik dog, har jag lärt mig att uppskatta det jag har. Man tittar och kramar, vill kunna se allt det som är så vackert hos dem man älskar och vid tanken på att man kan förlora dem, ryser man i hela kroppen. Det är bara en bråkdel av de rysningar, tomhet, ensamhet Du genomgår nu. Hoppas att Du kommer vidare med Ditt och barnens liv i ert nya hus!! Det låter så härligt att Du ska göra vid så mycket, Ni är värda ett fint hem, där ni får växa vidare!!
Saknaden av Fredrik kommer Du känna länge, nu är du inne i antal månader och sen blir det år. Du kommer klara det här, menstanna inte "bubblan" för länge.
Ta hand om dig!! Kram
Och här hemma går jag och störs av min mans ovanor.......så dumt!!
Tänker på dig
Carina(62Carinaz)
Mina tårar kommer på mina kinder. Fin låt...
Ger er styrke kramar!!
Livet blir aldrig som man tänkt sig, väldigt orättvist kan man tycka.
Krama om dina grabbar mycket och ta hand om varandra.
Kramar Nettan i Hälsingland.
Stor kram fina Lotta.
Massor med bamsekramar till dig kära vän!!! Tänker på er.
hjärtat brister när jag tänker på vad du och dina fina pojkar går igenom.
Stor varm kram!
Jättekramar till dig och pågarna du fina Lotta.
Önskar så att han fanns kvar hos er.
Jättekramen
Hej!
Hittade hit när jag sökte på "tvillingmamma" på Google.
Vill bara skicka lite styrkekramar till dig och dina fina pojkar. Livet är skört, det är så lätt att glömma det. Ta hand om er!
Kramar,
Tessan
Skicka en kommentar