Blä...

Inga roliga dagar här inte.
I söndags morse började Axel klaga på magont och innan 9 på morgonen hade han haft 4 diarréer.
Sen hände det inte mer och jag antog att det berodde på att han ätit en hel pizza kvällen innan.
Så vi gav oss iväg mot gamla hemorten för kalas som bestämt.
När vi hade ungefär 1 km kvar av de ca 6 milen dit hördes ett splash bakom mig, följt av flera splash till och sen kom stanken.
Jepp, han kräkte ner halva bilen och sig själv...

Så det blev till att fortsätta sista biten med nervevade rutor och sen sanera det värsta på mammas o pappas uppfart innan vi körde de 6 milen hem igen utan nåt kalas.
Väl hemma kom det inget mer, men han var väldigt hängig och fick feber.
Och ja, det blev ju till att va hemma.

På kvällen var det dags igen, men för Emil den här gången.
Stackarn kräktes hela kvällen och halva natten.
Självklart i min säng eftersom de alltid vill sova där när de blir sjuka...
Alltid lika trevligt att tvätta sängkläder och golv och duscha nerkräkta barn mitt i natten - så för säkerhets skull gjorde vi om det två gånger...

Så idag har vi varit hemma alla tre.
Axel med lite feber på förmiddagen, Emil med lite mer feber hela dan, bägge två hängiga matvägrare.
Men inget mer kräk eller diarré!

Och sen var det min tur, magen började köra rundor men höll sig på plats.
Jag kan ju inte kräkas längre, men illamåendet är inte så trevligt bara det.
Sen totaldäckade jag, febern bara flög på mig.
Det var verkligen länge sen jag mådde så kass!

Nu har jag fått i mig lite Panodil (som en gullig kollega köpte åt mig och kom hit med - tack!) och börjar må lite bättre.
Håll tummarna för att det värsta är över nu!

- Posted using BlogPress from my iPhone