Jaha, vad har hänt de sista dagarna?
Förutom Emils läpp, som läker fint, så har det väl varit ganska bra.
I lördags var vi hos A & J och jag fotograferade dem inför att deras papper ska åka till Kina en andra gång, så att lilla söta T får bli storasyster om några år.
L & M kom oxå dit och vi hade en mysig kväll som alltid med god mat och lite kortspel.
Fredrik saknades förstås nåt oändligt, jag sitter ständigt med ett tomrum bredvid mig som inte går att fylla och det känns ju extra tydligt när man gör något där han liksom skulle varit med, där han fattas alldeles extra mycket.
I söndags kom Fredriks familj hit och firade pågarna som var överlyckliga över änu en omgång med presenter.
De blängde lite på presentkorten från IKEA och sa: Vad är det här? men när jag förklarade att vi skulle köpa deras nya sängar och skrivbord till nya huset med korten så blev de genast nöjdare!
Igår var det dags för andra träffen i sorg-gruppen jag och svärmor går i, eller rättare sagt Leva vidare-gruppen.
Första ggn var ingen höjdare med en knepig typ som var med, men nu hade de ändrat grupperna så de pasade bättre och vi hamnade med två andra kvinnor som miste sina män strax efter mig.
Så det var bättre den här gången.
Det är skönt på ett sätt att gå dit, men det är skitjobbigt oxå och jag gråter nästan hela tiden.
Vi fick tipset att skrika ut vår sorg, att bara åka till skogen/stranden eller ensam hemma och så bara skrika ut ångest och sorg och saknad och vrede och allt annat.
Då började jag gråta igen för det är verkligen inte något jag kan se mig själv göra, jag vet inte hur jag ska få ur mig allt.
Och idag har jag varit ledig, det var dags för bouppteckning.
Tydligen något som måste göras oavsett även om jag ju ärver allt, både skulder och tillgångar.
När jag gått igenom allt med henne och lämnat ifrånmig de papper som behövdes så åkte jag hem igen, scrappade lite och sen somnade jag på soffan...
Jag har inte slutat fota dagens foto, men jag orkar inte lägga upp foton varje dag så det kommer hädanefter att bli ett fotoinlägg i veckan istället tänkte jag.
Om ni undrar. ;-)
8 kommentarer:
Hej Lotta!!
Vad bra att ni hittar på lite Du och pojkarna när ni är lediga, även om jag förstår att det är påfrestande när Fredrik inte är med längre!!
Jag kan bara ana hur du känner dig när det gäller att få ur dig allt som Du bär på där inne i ditt hjärta! Visst kan förslagen från leva vidare gruppen vara bra,men man kan inte bara skrika och vara arg och sedan tro att det är över. Det kommer många dagar då du kommer känna en oerhörd förtvivlan och ensamhet,även om du har familj och vänner runt dig!! Den stora bubblan i dig har nog inte spruckit än, men det kommer säkerligen en dag och man vet inte när!
Tänker på er ofta!Jag gråter när jag tänker på vad ni har gått igenom och allt som "måste göras"!!
Massor av kramar
Titta du lyckades ju med blogglistan...... duktig flicka.
Jag tror att det är bra att gå iväg till denna gruppen o snacka av sig , samt att övriga är i liknande sits. Om man inte själv har blivit drabbad, så är det omöjligt att förstå helt ut exakt hur det är.... trots att man över empatiskt försöker. Sköt om dig... o den som väntar på ngt gott klarar av det.... dina foton..
Mysigt att få umgås med vännerna. Trots att inte Fredrik är med. Förstår att det är jobbigt, men samtidigt hade det nog varit jobbigare om du inte kunnat umgås i de formerna alls längre.
Vet du vännen. Jag tror att det är mer du att försöka få ur dig allt genom att skapa. Genom att skriva, scrappa, fota osv. Det tror jag är den bästa bearbetningsmedicinen för just dig.
Ser fram emot foton när du orkar. Bra mål att ha det veckovis om du känner att du orkar det bättre. Eller varannan vecka, eller månadsvis. Bara du gör det DU tycker att DU känner för och orkar. Annars blir det bara ett jobbigt måste.
Massor med kramar, N
Vad skönt för dig att de ändrat i gruppen så att den passar dig bättre.
Jag tror också att alla bearbetar saker olika, och för dig kanske det funkar bättre att skapa eller scrappa. Skrika kan du kanske göra senare, eller inte alls. Det finns ju många sätt att sörja på!
Säg till om du har lust att scrappa nån gång. Jag kan lätt ta mig ut till dig om du vill.
Kram!
Skickar en stor kram! Och det finns många sätt att hantera sorg - jag gick. Jag gick och gick och gick, tills jag blev trött och kunde sova. Och så pratade jag, framför allt med min mamma, jag ältade om och om igen så jag kunde få det ur systemet. Jag hade nog inte heller kunnat skrika, även om en del nog kan tro att det passar mig med tanke på att jag låter konstant normalt sett :) Var och en måste hitta sitt sätt att hantera det, att klara av att ta det där nästa andetaget igen och igen och igen. På något märkligt vis går det, ett andetag i taget. Och sen en dag klarar man två andetag på en gång utan att behöva ta i, och då får man vila i det ett tag. Sorg är ett märkligt djur och den måste få ha sin gång. Gruppen, scrappandet, vännerna och allt annat som känns bra får hjälpa dig på vägen, det viktiga är att det känns som ett sätt som passar dig!
Åh vet du Lotta, för några år sedan hade jag en fruktansvärd ångest, och vrede inom mig och flera sa till mig skrik ut all smärta du har inombords och det satt långt inne men tillslut åkte jag långt ut i skogen vid mina föräldrars stuga och hur knäppt det än låter så släppte en del av den där hemska klumpen, det tog liksom bort udden, gjorde detta vid några tillfällen även om jag nu kan tycka det känns helgalet att tänka mig hur det var där i skogen med en gapskrikande människa....skickar dig en massa styrkekramar!
Kramis/LenaS
Hej Lotta! Jag tycker det låter som att du kämpar dig igenom detta tuffa på ett så bra sätt! Jag tror att din kreativitet (som jag fått för mig att du har) underlättar för dig, du får säkert ur dig en massa genom den. Sedan är det säkert väldigt bra att få träffa andra som är i samma situation - bra att få andra tips på hur man kan gå till väga för att komma vidare när det är som tyngst. Bara man väljer de sätt som känns bra för en själv.
Sköt om dig!
/Pia
Du har förresten en utmaning i min Blogg!
Vill du åka med skånebussen till Scrapmässan i Göteborg?
Info finns här :)
http://scrapresa.blogspot.com/
Kram Anki
Skicka en kommentar