måndag, oktober 20, 2008

Stackars Emil

Min älskade lille Emil trillade på dagis idag med en pinne i handen.
Ja, den gick rätt in i halsen, strax under örat, och bröts av.

Så de ringde ju till mig och jag for iväg från jobb, cyklade hemåt med en hand och stod i kö på vårdcentralen i mobiltelefonen med den andra handen.
Jag hann cykla hem, gå in och ta bilnycklarna, ut i bilen och köra till dagis, in och hämta Emil och Axel och nästan ut till bilen igen innan det var min tur...
De kunde ta emot oss så vi åkte direkt dit.

Efter 10 min i väntrummet fick vi komma in till akutsjuksköterskan som tvättade av såret, tittade och gick efter en läkare med en gång.
Han petade lite med en pincett, men det var inte en chans att han fick loss pinnbiten.

Så det blev till att traska ned till operationsrummet.
Emil fick en bedövningsspruta, skrikandes av smärta och fasthållen med våld. :-(
Men sen kunde läkaren skära och dra ut pinnbiten som satt riktigt fast, utan att Emil hade ont.
Han var jätteduktig!
När all pinne (förhoppningsvis) var ute så behövde såret sys igen och det gjorde tydligen ont för då skrek han igen, stackarn.
Sen var det tvättning, kompress och väljande av klistermärke och när klistermärket var valt så var Emil glad igen!

Han fick Ipren när vi kom hem så att han inte skulle ha ont när bedövningen släppte, men han har inte sagt ett ord om det sen, även om man märker att han är lite försiktig med hur han rör huvudet.
När han skulle sova frågade han om han kunde ligga hur som helst, och när han tog på pyjamasen vara han rädd att plåstret skulle lossna, men han verkar inte ha ont i alla fall!

Här kommer lite bilder på min lille hjälte:


5 kommentarer:

Anja sa...

Jösses, vilken skräckhistoria!!!
Vilken TUR han hade i all olycka ändå. Jag ryser bara jag tänker på det...

Nemi sa...

Usch, stackars liten. Började tjuta när jag läste. Tur att det gick så pass bra! Och vilken duktig kille han har varit!!!

Kramar!

Tvillingmamma Lotta sa...

Ja, visst hade han tur...
Det kunde ha gått hur illa som helst. *vågar knappt tänka på det*

kramar, Lotta

Gitte sa...

sån tur att det inte blev värre än det blev... och duktig kille, ja även mamma o bror som fick genomlida allt också.

kattiiiiss sa...

Gud vad hemsk och obehaglig händelse!!! Tankarna skenar lätt iväg på vad som kunde ha hänt om det gått riktigt illa. Tur att Emil ändå var så tapper när doktorn tejpade ihop honom. Han skulle ha fått en tapperhetsmedalj!
Ge honom och brorsan en bamsekram.

Kram, Katarina