beröm

Jag insåg nyss att jag inte gav mina huliganer det beröm de förtjänar!
Tänk att det är så lätt att glömma...

I alla fall, efter telefonsamtalen fortsatte vi städa och till slut var det bara alla 100-tals saker som låg under deras sängar kvar.
E röjde snabbt undan under sin säng men A hade mer problem eftersom han häromdan tömt ner hela lådan med kaplastavar mellan sängen och väggen...

Jag tröttnade på att vänta och gick och satte mig vid datorn istället och hörde att E gick in på rummet och hur de pratade och grejade.
Jaja, nu blir det snart kaos på rummet igen, tänkte jag.

Men plötsligt kommer A med ett strålande leende:
Så mamma, jag har tagit bort ALLT under min säng nu!
Självklart fick han en bamsekram och ett:
Wow, vad du är duktig!
och hela han strålade!
E har hjälpt mig, kom och titta, mamma!

Och jajamen!
Rummet var tipptopp städat, och E var i full färd med att bära hela lådan med kaplastavar till sin rätta plats!

Vilka duktiga killar jag har!