Laseroperation av ögon...

... är något jag drömt om länge.
Redan för många många år sen när det börjades pratas om det var jag sugen, men för en fattig student var det alldeles för dyrt.
Och det lät ju lite läskigt, att operera med laser i ögonen!
Men som sagt var, det har gått många herrans år sen dess.
Många av dessa år använde jag linser istället för glasögon och upplevde inte min dåliga syn som så jobbigt.
Men sen klarade mina ögon inte av linser längre och plötsligt var jag hänvisad till glasögon.
För varje år har det känts jobbigare och jobbigare, särskilt på sommarhalvåret när solen är framme.

Så nu fick jag nog.
När vårens första soldag kom kontaktade jag God Syn och fick komma på en förundersökning där de undersökte mina ögon och min syn.
Jag är närsynt med cirka -6 på bägge ögonen och har astigmatism, dvs brytningsfel.
Med andra ord är jag nästan blind utan glasögon.

Men inte nu längre!

Idag var det nämligen dags.
Jag tog bussen in till Malmö, ganska nervös men ändå märkligt lugn.
Jag drömde om Fredrik igår och fick en lugnande kram, det hjälpte säkert till!
Jag kom till Memira Ögonklinik vid halv nio och fick en lugnande tablett.
Sedan fick jag min påse med olika ögondroppar och hon gick igenom hur och när jag skulle ta dem.
Strax innan nio hade tabletten verkat klart och läkaren kom och hämtade mig.
Först kollade han att mina ögon såg bra ut i "en vanlig optikerljusmaskin" och sen fick jag sitta ner utanför op-rummet.
Sköterskan kom ut och satte på mig tjusigt hårskydd och jag fick gå in och lägga mig på britsen.
Nu var jag rejält nervös, men allt gick så snabbt att jag inte hann tänka!

När jag lagt mig tillrätta drog de fram en "plåtlåda" över mig och satte igång.
Sköterskan började med att droppa bedövningsdroppar och antibiotika i mina ögon och la sen en kompress över vänstra ögat och tejpade fast.
Läkaren satte fast en sorts tång som höll bort mina ögonlock och hindrade mig från att blinka.
Detta var jag livrädd för innan, det ser så obehagligt ut när man ser det på bild, men det var inte alls obehagligt och kändes knappt alls.
Sedan satte han en sorts metallring på själva ögat och när vacumet startades blev det svart.
Inte heller detta kändes nåt särskilt.
Det läskigaste var när kniven i ringen började skära, då hördes ett brummande som fick mig att rycka till lite.
Det tog bara kanske 10 sekunder, sen var fliken i hornhinnan gjord.
När de släppte vaccumet och tog bort ringen kom synen genast tillbaka.
Jag låg och tittade på den gröna pricken, som sen blev röd, och läkaren förde undan fliken och allt blev suddigt.
Sedan startade lasern och jag låg och tittade rakt upp i en massa dansande färger.
Detta tog ca 25 sekunder, det luktade lite bränt men kändes ingenting.
Under tiden, liksom när de skar fliken, satt sköterskan och strök mig lugnande över armen vilket verkligen var lugnande, det är såna småsaker som verkligen uppskattas.
När lasern var klar veks fliken tillbaka och sen var det dags att göra om allting med andra ögat.
Totalt tror jag att det tog 3-4 minuter i op-salen!
När jag reste mig från britsen kunde jag redan se både mina skosnören och klockan på väggen mittemot!

Sedan fick jag sitta en stund i vilorummet där jag bjöds på te, och fick fler ögondroppar.
Här fick jag sitta och blunda en halvtimme ungefär innan det var dags för en kontroll av ögat igen.
Allt såg bra ut och jag fick åka hem med en återbesökstid i morgon bitti.

Jag fick order om att blunda så mycket som möjligt de första 3 timmarna efter op så sen jag kom hem har jag mest legat och halvsovit i soffan med tidsinställda påminnelser om ögondropparna på mobilen.
Jag har varit väldigt ljuskänslig idag, och ögonen har känts väldigt grusiga, men inget har gjort direkt ont.
För varje timme har synen blivit bättre och redan nu känns ögonen och synen jättebra!

Jag säger bara WOW - vilken grej!
Varför har jag varit rädd för det här?!

- Posted using BlogPress from my iPhone