Åh, ibland blir jag så trött på dem att jag vill kräkas!
Får man säga så egentligen?
Strunt samma.
Eller ja, det är ju inte dem jag blir trött på utan deras ständiga bråkande, tramsande, knipande, envisande, bitande, skrikande, pipande, trotsande, vrålande, sparkande och totala ignorans av vad man säger åt dem.
Förbannade, älskade ungar!
1 kommentar:
Ja, ibland kan man verkligen bli hur tokig som helst på dem. Tur att de visar sina goda sidor emellanåt...
Kram, N
Skicka en kommentar