Idag har jag varit på utvecklingssamtal för killarna! Det skulle egentligen varit förra veckan men då var de ju hemma med diarré hela veckan så det blev inget. Jag skulle egentligen ha ett samtal om E idag o ett om A i morgon men As mentor är sjuk så Es mentor tog bägge samtalen idag på dubbel tid istället.
Mina barn är trygga, lugna, glada, duktiga, snälla, nyfikna, sociala, kramiga o såååå mysiga!
Den största skillnaden de märkt på dem är att E är väldigt social, han vill vara där alla andra är, där det händer saker, blir han ensam i ett rum går han genast o letar upp var det finns andra barn o vuxna o leker där istället. Han älskar samling o sångstunder o gör rörelser o "sjunger" med i alla sånger med hyfsat rätt melodi o "ord" som faktistk låter lite som de rätta orden! Det enda är att han är en halv sång efter alla andra!
A kan tvärtom ofta gå in i mysrummet alldeles själv o sätta sig o "läsa" (oftast = äta) böcker - igår hade han fått tag i en tidning (avsedd för klipp o klistrande) som han satt o bläddrade i o såg väldigt intresserad ut! Han tycker om att va med på samling o älskar musik även han, men han trivs allra bäst när han får "lulla" runt o göra precis vad han själv vill!
Hon påpekade även att det är så roligt för att man kan prata med dem, de "pratar" med en massa ljud som låter som nästan-ord o med riktig språkrytm o sen pausar de o lyssnar på vad den vuxne säger o sen "svarar" de när hon tystnat! O de berättar massor, massor varenda dag! Kan bli farligt när de lärt sig prata på riktigt - då får personalen höra ALLT om vad mamma o pappa gör hemma!
