saknar

Just nu saknar jag Fredrik så.
Eller ja, det gör jag ju alltid, men just idag alldeles extra mycket.
Det har snart gått 4 månader och man tänker att det borde bli bättre, det borde kännas bättre nu.
Men det gör det inte.
Saknaden blir tvärtom större och större.
Varje dag är ännu en dag utan honom, ännu en dag bland alla dagar sedan jag fick träffa honom sist.

Jag fattar inte att jag inte ens kan få drömma om honom.
Tänk om jag fått träffa honom i drömmen, fått hålla hans hand, fått höra hans röst, fått känna hans armar omkring mig igen.
Men inte ens det kan jag få.
Jag drömmer ingenting.

Eller tänk om han kommit hit igen.
Han har ju varit här en gång hos mig.
Varför kan han inte komma igen?
Ge mig ett tecken på att han fortfarande finns där för oss, vakar över oss, älskar oss.

Det gör så jäkla ont.
Jag vill inte.
Jag vill inte vara med längre.
Jag vill bara vakna och inse att jag drömt allt det hemska, att inget av det här är sant.

Allt försvann med honom.
Alla framtidsplaner.
Alla drömmar.
Drömmen om lillasyster.
Glädjen, kärleken, tryggheten.
Allt är bara borta.

Kvar finns bara vi och tomheten.
Saknaden.
Längtan.
Rädslan.

Och ensamhetens tårar.

Feng Shui-intresserad?

Då ska du titta in hos Jannice på bloggen Simplicity och ta chansen att vinna den här boken!



Eller inte, för JAG vill ju ha den! ;-)

Helgen...

... har varit helt underbar!

Mamma kom hit redan fredag eftermiddag, hämtade pågarna på förskolan medan jag var hos logopeden och pratade om Emils stamning.
Lördag förmiddag blev pågarna hämtade av farmor och bonusfarfar och mamma och jag gav oss iväg mot nordligare breddgrader - Hässleholm!

Vi shoppade lite, checkade in på Hotel Statt, shoppade lite till...
Kom tillbaka till rummet och kröp ned i varsin säng, drack lite öl/vin, tuggade på lite nötter och slötittade på tv - ljuvligt!
Sedan var det dags för dusch och ombyte och kl 18.30 var vi nere i matsalen och serverades ett ekologiskt vitt vin.
Förrätten var rökt lax med sparris och nån ansjovisröra (som jag tack o lov slapp eftersom den innehöll laktos).
Mellanrätten var halstrad gös med nån grönsak vi inte visste vad det var.
Huvudrätten var hjort, med kantarellsås och ugnsstekta potatisar.
Efterrätten var vaníljpanacotta med äpplemos och för mig blev den jordgubbssorbet med färsk ananas.
Eftersom jag bett om miniportioner så orkade jag äta av alla rätter och njöt särskilt av de två sista - men hjorten var bäst, helt fantastiskt gott!

På söndagsmorgonen serverades stor frukostbuffé där jag begränsades till kokt ägg, knäckebröd med skinka och tomat och lite frukt.
Och sen klockan 10 var det äntligen dags för spa!

Vi började med ett rosmarinbad framför fönster mot bokskogen, med vacker musik i öronen och tända ljus på väggen.
Sedan placerades vi i varsin stor specialstol som lutades bakåt så att vi låg på rygg och stolen balanserade på bakersta delen av "medarna" - lite läskigt men ändå skönt.
Där fick vi först fötterna stoppade i påsar med olja och en strumpa utanpå.
Sen var det dags för ansiktsbehandling och ansiktsmassage.
Efter den blev det lite vila i stolen och sen var det rygg och nackmassage på schemat.
Efter den gick vi tillbaka till stolarna och fötterna plockades fram, mjuka och lena och fick en massage de med.
Ljuvligt, ljuvligt!

Sen bar det hemåt för att så småningom hämta hem de efterlängtade huliganerna!

Trevlig helg!

Snabb uppdatering innan jag måste sova...

Tatueringen är på plats - Fredriks minne lever för alltid på min rygg och i mitt hjärta.
För er som planerar att tatuera er - tänk er för jäkligt noga innan ni väljer att placera tatueringen över ryggraden...

Idag har jag varit hemma, jag mår inte sådär jättebra just nu, jag orkar inte mycket mer.
Som tur var hade jag tid hos barnpsykologen som ska stödja mig i hur jag ska hantera pågarnas sorg och fick pratat av mig.
Hon sa det jag själv tänkt de senaste dagarna - jag behöver nog vara sjukskriven på 50% ett tag och inte fortsätta med mina 75% jobb som jag smackade på med direkt efter ca 2,5 månad hemma efter Fredriks död.
Så på måndag är det läkaren som gäller.

Mamma kom hit i eftermiddag och hämtade pågarna på dagis för att hjälpa mig få i ordning huset inför ev husvisning på söndag, pågarna var överlyckliga över att bli hämtade av mormor!
och jag över att få hjäp!

I morgon förmiddag lämnar vi pågarna hos deras farmor och bonusfarfar och sen bär det av till Hässleholm, till deras stadshotell för fyrarättersmiddag och övernattning och på söndag förmiddag väntar fyra ljuvliga spa-behandlingar.
Det ska bli sååå skönt - bara mamma och jag!
Den här helgen kom verkligen lägligt.

2 månader sen operation

Igår var det 2 månader sen min operation.

Jag mår fortfarande tipptopp i kroppen, ätandet går bra och det enda smolket är laktosintoleransen jag fått.
Men det är ju inte så farligt egentligen och förhoppningsvis så går det över igen, efter ca ett halvår trodde läkaren.

Så det är kanske dax att visa lite bilder?

Förebilden är tagen i slutet av november när jag började på mitt flyt, alltså vid maxvikt.


Efterbilden är tagen idag - 24 kilo senare!


På bilderna kan jag knappt se nån skillnad själv, men jag känner ju skillnaden och märker det framför allt på alla kläder som blivit alldeles för stora nu!

Tack!

Jag kände idag att det börjar bli dags att verkligen säga tack.
Ett tack till alla er som funnits där för oss sedan den hemska dagen.

Tack mamma och pappa - för allt.
Tack Anna och Lina för att ni funnits där.
Tack Jonas och Magnus för all hjälp.
Tack Fredriks familj för att ni finns där.
Tack syrran och brorsan.

Tack Nettan för att ni kom.
Tack Lill-Anna, tack Karin, tack Nemi, tack Zara för telefonsamtal och kort.
Tack Tina för din present som rörde mig så djupt.
Tack Anne för dina ord och present.

Tack Jonna för blommor, tavla och kort.
Tack alla mina tvillingmammekollegor på BoS för den underbara blomman, särskilt tack till Jea som gjort den.
Tack Scrappizbloggkollegor för allt stöd och blomma.

Tack Carina, tack AnnaB, tack Sandra, tack Kattis för era fina kort.
Tack nya kollegor och tack gamla kollegor för era kort och blommor.
Tack Kaatzi för all omtanke.

Tack alla ni som skickat blommor hem och alla ni som skickat blommor till begravningen.
Tack alla ni som tröstat mig med era ord i bloggen.
Tack alla ni som mailat och pm:at.

Tack alla ni som tänker på oss, som bryr sig om oss - vi är innerligt tacksamma för allt ni gjort och sagt.

Alla hjärtans dag

Alla hjärtans dag är inte direkt en dag jag vill fira i år...
Men mina små pojkar fick förstås varsin liten present av mig, varsin söt och gosig nalle med ett hjärta i "händerna" - ett hjärta för att jag älskar dem, som jag sa till dem.

Jag körde inte upp till graven idag, dels hade jag det stressigt och dels så ville jag inte.
Fredrik har funnits i mina tankar hela dagen ändå.

Tack och lov att jag har vänner som finns där, så att jag inte behövde sitta hemma själv idag - våra underbara vänner A & J var här (eftersom originalplanerna att vi alla skulle vara hos L & M sprack när Julia började kräkas igår...) så jag bjöd dem på middag och fick trevligt sällskap tillbaka.

Fredriks mormor fick foton av graven och gravplatsen idag som jag skickade med Fredriks mamma, hon har inte orkat ta sig dit och kommer inte att göra det heller, så nu har hon i alla fall fått se hur fint där är.
Jag hade sån tur att den dagen jag var där och fotograferade så kom solen fram så fort jag kom dit så fotona blev extra fina.

Igår körde vi upp till gamla hemorten och stannade över natten hos mamma och pappa.
Lika mysigt som alltid.
Fast anledningen till att vi åkte dit var en helt annan, jag var inne och bokade en tid för att få ett minne för livet.
Så nästa torsdag, den 19:e, mormors 92-årsdag, blir det äntligen av, det jag planerat sedan Fredrik dog.
Perfekt att det blev den dagen så att jag dessutom kan slå två flugor i en smäll och gratulera mormor på rätt dag.

Lösa tänder!

Igår gjordes den stora upptäckten:

LÖSA TÄNDER!

Axel har två lösa tänder, de två mittersta där nere - hans första tänder han fick.
Emil har en lös tand, en av de i mitten nere - hans första tand!

Det är lite lustigt för Axel fick de två tänderna samtidigt, och Emil fick bara en först och den andra en vecka senare ungefär!
Så jag undrar om Emil kommer att ha en lös tand till inom nån vecka?!

De börjar bli stora visst...

3 månader

Idag är det 3 månader.
3 månader sedan jag hittade honom död.

Jag och pågarna kom hem, jag hade varit och hämtat dem på dagis.
De sprang som vanligt rakt in och satte på teven och la sig i varsin soffa.
Jag gick fram till trappan och ropade: "Älskling?"
När han inte svarade tog jag trappan i stora kliv med en djup oro i magen.

Jag var säker på att han sov, det såg ju så ut.
"Men älskling, sover du fortfarande?" sa jag.
Sen kunde jag inte väcka honom.

Jag startade hjärt- och lungräddning och ringde samtidigt 112.
Jag andades, jag gav hjärtmassage, jag grät och skrek i luren.
Han var så sval.
Jag tittade på hans kropp och visste att det jag såg inte var bra, men det gick inte att ta in, jag ville bara att de skulle komma och hjälpa honom.

Axel hörde mig och kom upp för trappan, jag skrek åt honom att "Pappa är jättesjuk, du måste gå ner och vänta".
Han gick ner igen och satte sig i sin soffa.

Jag grät och fortsatte ge hjärt- och lungräddning hela tiden.
Äntligen öppnades dörren där nere och någon ropade: "Hallå!" och kom upprusande när jag skrek att jag var här uppe.
De lyfte ned honom på golvet (vilket jag självklart skulle ha gjort, men inte kom mig för) och fortsatte med hjärt- och lungräddning, kopplade sladdar på hans bröst.
Han såg plötsligt så liten ut, så mager, så svag - det såg ut som en tonåring som låg där, inte min stora starka man.

Jag sprang ned till pojkarna för att lugna dem och ringde efter någon som kunde ta hand om dem.
Svärmors man svarade inte och jag blev tvungen att ringa ned till svärmor i butiken:
"Du måste komma hit och ta pågarna, jag hittade Fredrik livlös och ambulansen är här och jag måste ju följa med till sjukhuset."
Jag var ju säker, de skulle ta honom i ambulansen till sjukhuset och göra honom bra igen, det fanns inget alternativ.
Jag sprang upp och ned för trappan, mellan pågarna och Fredrik.

Läkaren kom.
Han gick upp där uppe.
Bara en liten stund senare kom han ner igen och jag frågade:
"Hur går det?"
"Nej, det går inte" svarade han. "Han är död."

Där och då, dog jag med.
Jag andas, mitt hjärta slår, men jag dog där.



JAG ÄLSKAR DIG, FREDRIK.

uppdatering

Jaha, vad har hänt de sista dagarna?

Förutom Emils läpp, som läker fint, så har det väl varit ganska bra.
I lördags var vi hos A & J och jag fotograferade dem inför att deras papper ska åka till Kina en andra gång, så att lilla söta T får bli storasyster om några år.
L & M kom oxå dit och vi hade en mysig kväll som alltid med god mat och lite kortspel.
Fredrik saknades förstås nåt oändligt, jag sitter ständigt med ett tomrum bredvid mig som inte går att fylla och det känns ju extra tydligt när man gör något där han liksom skulle varit med, där han fattas alldeles extra mycket.

I söndags kom Fredriks familj hit och firade pågarna som var överlyckliga över änu en omgång med presenter.
De blängde lite på presentkorten från IKEA och sa: Vad är det här? men när jag förklarade att vi skulle köpa deras nya sängar och skrivbord till nya huset med korten så blev de genast nöjdare!

Igår var det dags för andra träffen i sorg-gruppen jag och svärmor går i, eller rättare sagt Leva vidare-gruppen.
Första ggn var ingen höjdare med en knepig typ som var med, men nu hade de ändrat grupperna så de pasade bättre och vi hamnade med två andra kvinnor som miste sina män strax efter mig.
Så det var bättre den här gången.
Det är skönt på ett sätt att gå dit, men det är skitjobbigt oxå och jag gråter nästan hela tiden.

Vi fick tipset att skrika ut vår sorg, att bara åka till skogen/stranden eller ensam hemma och så bara skrika ut ångest och sorg och saknad och vrede och allt annat.
Då började jag gråta igen för det är verkligen inte något jag kan se mig själv göra, jag vet inte hur jag ska få ur mig allt.

Och idag har jag varit ledig, det var dags för bouppteckning.
Tydligen något som måste göras oavsett även om jag ju ärver allt, både skulder och tillgångar.
När jag gått igenom allt med henne och lämnat ifrånmig de papper som behövdes så åkte jag hem igen, scrappade lite och sen somnade jag på soffan...

Jag har inte slutat fota dagens foto, men jag orkar inte lägga upp foton varje dag så det kommer hädanefter att bli ett fotoinlägg i veckan istället tänkte jag.
Om ni undrar. ;-)

liten olycka

Det började ringa i min nya mobiltelefon på jobb idag.
Dagis förstås...

Emil hade ramlat när de var ute och slagit i sin överläpp så att den gått sönder på insidan vid den där strängen som sitter där.
Det såg ganska räligt ut så jag fick komma och hämta ta honom till vårdcentralen för koll.
De höll med om att det var ett rejält hack där, men de trodde inte att det skulle behöva sys - barn läker så snabbt i munnen.

Men ont har han så han får stanna hemma hos mig resten av dagen, har fått Panodil och vill bara dricka, inte äta.

Nu sitter han vid gamla datorn och spelar dataspel och jag sitter vid min nya laptop och surfar!
Ja, det blev en laptop i lördags.
Jag har velat ha en länge, men nu när jag ändå måste lämna in den andra för en genomgång så var det lika bra - jag vill ju inte vara utan datoren vecka eller nåt!
Den gamla ska vi behålla, det får bli pågarnas speldator!

När jag stod och väntade på datorn i affären så råkade jag stå bredvid mobiltelefonerna så det blev en ny sån med! ;-)
Min gamla är inte bara urgammal utan oxå ganska dålig så det var väl på tiden!
Det blev en ny Sony Ericsson, en G502 - inget avancerat.