Äventyrscamp

Det är mycket nu, känns ibland som om jag inte hinner med att sova ens - men det beror väl iofs på att jag måste sitta här en stund innan läggdags!

Pågarna är friska igen, de har ju varit hemma nästan 2 veckor. Första veckan var de jättetrötta, hängiga, gnälliga - ville inget annat än titta på Teletubbies hela dagarna om de fått bestämma. Andra veckan kom lite feber o snoriga näsor... Med feber var de piggare än utan! Men nu är de bara lite halvsnoriga o Axel har kvar en rälig morgonhosta, annars är de pigga o krya igen. Redo för dagis!

Igår var jag o resten av personalstyrkan på Äventyrscamp för Teambuilding! Skitroligt! Jag ska byta arbetslag o avdelning till hösten (känns rätt skönt faktiskt) o vid gruppindelningen i 3 lag hade chefen placerat oss 4 nya i samma grupp (med 4 andra) för att vi skulle lära känna varann lite bättre.
Vi är 4 av 5 avdelningar som berörs av personalflytter men vi är den enda avdelningen som blir 4 personal som aldrig jobbat ihop. Men vi ser fram emot det, vi hade verkligen toppenkul igår!

Jag är en jäkel på att blåsa pil genom blåsrör - det hade jag ingen aning om! Vi klättrade genom "spindelnät", gick en bana med "skidor" för 4 pers, byggde jättepussel medan vi stod på bitarna, byggde stapel av träklossar med hjälp av långa rep o ett ankare i mitten, byggde torn av spaghetti o gelehallon o tillverkade en ballista ("katapultvapen" från svunna tider) mm mm. Vi vann flest grenar o vann alltså totalt!

Det är verkligen något jag rekommenderar er att föreslå för era chefer om ni behöver teambuilding!

Dubbel lycka att få tvillingar!

JA, det är dubbel lycka!
Jag är inte dubbelt så lycklig, men jag får vara lycklig för 2 barn på en gång.

Efter 5 1/2 års ofrivillig barnlöshet var jag mirakulöst gravid, på ul i v19 fick vi veta att det fanns 2 bebisar i magen.
Jag var så lycklig att jag grät i en halvtimme.
Vi som inte skulle kunna få egna barn skulle få 2 st på en gång - VÄRLDENS BÄSTA BONUS!!!

Från den dagen fick vi inte höra annat än:
Fy va jobbigt! Usch, stackars er! Jag skulle ALDRIG vilja ha tvillingar!
Hur känns det för en överlycklig tvillinggravid kvinna att höra?
För jävligt!

NEJ, det är inte dubbelt slit.
Byter du en blöja kan du lika gärna byta en till.
Lagar du en flaska välling kan du laga två.
Skriker bägge?
Jaha, men den ena skriker ju ändå, så vad gör det om bägge skriker?
Det går att trösta två på samma gång.

Med tålamod, humor, kreativitet o mycket kärlek så är det inte jobbigt alls.
Jag har aldrig känt att det är jobbigt.

Bägge mina 2 hade kolik som släppte först vid 5 månaders ålder.
Intensivt, men inte jobbigt.
Man får ju anpassa livet efter hur det ser ut.

Att ha 2 barn i samma ålder, med samma behov, på samma utvecklingsnivå är inte dubbelt så jobbigt.
Värre då med 2 i olika åldrar som har väldigt olika behov.
Min bästa väninna fick ETT barn 2 månader innan våra pojkar kom.
De har haft det mycket tuffare med det barnet o dess äldre syskon än vi med våra två, de har ofta skämtsamt frågat om vi vill byta med dem.
Ett barn är inte automatiskt lättare än två...

NEJ, jag har inte känt att de är utställningsobjekt.
De är världens finaste.
Jag visar dem stolt för varenda människa i hela världen om så är.
Ute på stan med barnvagnen blev (bebisar är mer spännande än 2-åriga tvillingar kan jag påpeka) man alltid stoppad av okända människor som ville titta på dem o fråga om tvillingar.
De flesta berättade ju för mig hur söta de är, eller var trevliga, då bjuder jag gärna på det.

Det är ju en bekräftelse på hur speciellt det är med tvillingar, på att jag är utvald som fick den stora äran att bli tvillingmamma.

Ellibellibellibellibabbis!

Det föstår ni med en gång vad det är va?
Jepp, Teletubbies!

Vi introducerade dem för Teletubbies när de var 1,5 ungefär, men de var inte ett dugg intresserade av något annat än reklam då.
De sista 2 månaderna har vi märkt att de mer o mer vill sitta en stund o titta på tex La La (Lattjo Lajban), eller frågar om vi kan sätta på dvd:n med Bob o Wilma (Byggare Bob).
Byggare Bob är ju kung nu för tiden...
Under styre av sin drottning Wilma - för Wilma är bäst!
Nu tröttnade jag på Byggare Bob o hans kompisar o kom ihåg att vi hade en dvd med Teletubbies liggande i en låda oxå!

"Hej, hej" säger de tilll Teletubbiesarna o skrattar som galningar när de en efter en trampar ner i pölen som blev kvarlämnad av regnet!
Vilka härliga morgnar vi kan ha numera!
De sitter o skrattar framför Teletubbies o F kan läsa tidningen o jag kan sitta o scrappa lite grann innan frukost!

Annars är det utelek som gäller för hela slanten numera.
De (vi) är ute från morgon till kväll o de älskar det!
Vi älskar det oxå, för nu är det äntligen slut på våra jobbiga kvällar med 2 pågar som absolut inte ska sova utan studsar upp o ner ur sängarna.
Nu är det återigen puss o gonatt o så somnar de ensamma på 2-3 minuter!
Såååå gött!

E har fått växtvärk!

Han har haft det då och då de senaste 2 veckorna men vi har inte fattat förrän nu att det måste vara växtvärk.
Han har svårt att somna, vrider och vänder sig och gnäller.
De sista nätterna har han även vaknat på nätterna av att han har ont.
Han gnäller och gråter och sparkar frustrerat omkring sig och slänger sig hit och dit i sängen för att försöka "komma undan" smärtan.
Jag tycker så synd om honom, hoppas bara att det ska bli bättre nu när vi vet vad det är och kan ge honom Panodil/Ipren.

Någon annan som har 2-åringar med växtvärk?
Jag trodde bara det drabbade lite äldre barn, typ i 4-6-årsåldern o uppåt.

Det händer mycket nu

Det händer mycket nu här. Plötsligt har de blivit så stora och förnuftiga, så duktiga och hjälpsamma! Visserligen fortfarande varvat med vidriga små trotsmonster (läs A) och fullfjädrade huliganer (läs E), men ändå!

De pratar nonstop, från morgon till kväll. Bla, bla, bla: Titta, mamma, där är lastbil! Titta mamma, en buss! Titta mamma, kommer flygplan där uppe! Titta mamma, där är polisbilen! Titta mamma, en skåpbil! Titta mamma, inte farfars bil, annan jeep! Titta mamma, där är vår bil! Titta mamma, en annan bil! Titta mamma, där är många bilar! Titta mamma, där kommer traktor! Ni ser en viss inriktning på intresse va?

Det har verkligen lossnat med språket nu, länge har de ju pratat väldigt lite, använt sig av få riktiga ord. Men deras kroppsspråk har alltid varit så tydligt att deras långa haranger av oförståeliga ord ändå varit fullständigt glasklart, man har vetat precis vad de velat ha sagt! Nu kommer det meningar, långa meningar ibland! Det är så roligt, man kan verkligen prata med dem nu! De förstår så mycket och när man kommer hem från jobb kan de berätta vissa grejer de gjort på dagis tex.

Eller som i måndags när farmor passade dem en stund och de var ute på promenad och träffade sin faster o farbror. N hade sagt: "Jag får din katt" till dem och det var ju heltokigt för det var ju ingen katt, det var ju deras gosehundar! De riktigt himlade med ögonen när de sa: N katt, neeej katt, hund! Och sen hade han låtsats kasta iväg hunden och gömt den bakom ryggen. "N, neeej, kasta hund, borta! Inte!

Mindre roligt är att de har kommit in i en bitarperiod. De biter varandra rätt ofta nu, bägge två har mer än en gång ståtat med kompletta tandavtryck på ryggen... Idag bet E mig! I armen. Jag har ett stort avtryck som är alldeles rödblått och svullet. Shit, va ont det gjorde!

De har även kommit in i en blygisperiod. Särskilt A. Kommer det någon främmande blir han helt tillknäppt, stoppar fingrarna i munnen och tittar ner, låser sig helt. E blir inte lika tillknäppt men nästan. Visst är det bra med respekt för främmande människor, det är viktigt till och med. Men jag vill ju inte att de ska bli sååå blyga för människor! Jag hoppas det bara är en period, de har ju alltid varit glada för nya människor och alltid visat sig från sin bästa sida!

Men ja, ljuvliga är de! De kramas och de pussas ofta och gärna. Med varandra, med oss och med andra de tycker om! Och de är så roliga! Riktiga små tokar kan de va, fulla av bus och upptåg! Skrattet bubblar i magen på dem och buset lyser i ögonen! De har börjat leka rollekar, lagar mat, leker med dockorna och byter blöja på dem, åker buss nånstans och kommer sen hem igen: "Mamma, E/A hemma nu!"

Olikheterna börjar märkas mer och mer, de har ju alltid varit väldigt lika i sätt och humör. Tex morgonhumöret är en stor skillnad!

När E kommer in till mig på morgonen så stänger han till dörren till deras rum efter sig, smyger in till mig, stänger till dörren efter sig och ställer sig tyst och tittar på mig tills jag vaknar. Rynkorna mellan ögonbrynen är djupa...

A slänger upp dörren, klampar in i rummet och skriker: Hej, mamma! med ett stort leende!

Väcker man dem så vaknar A med ett leende och ett: Hej, mamma! E grymtar och morrar åt en och rynkar ögonbrynen och blänger på en!

Det blev en väldans lång rapport från oss! Men det är ju å andra sidan inte så ofta jag har tid och ork att skriva längre...