tisdag, november 29, 2011

Veckan skiss 48

Idag är det min skiss som visas på Veckans Skiss!
Du tolkar väl den du med? Min tolkning blev så här, tyvärr finns det ju inget dagsljus att tillgå längre när man fotar eftersom man jobbar om dagarna, och därför blev det inte det bästa fotot på den.
Så sätt igång i scrapstugorna nu, vi vill ha din tolkning senast måndag! Happy scrapping!

söndag, november 27, 2011

Hösttråk

Ja, nu är det ju nästan vinter men det är fortfarande höst ute, regn och blåst och ruggigt dag efter dag.
Blä!
Jag vill ha sommar, sol och värme!
Jag blir så trött och deppig av allt regn och mörker.



Förra torsdan kom Emil hem från skolan med svullen och öm fot.
Han kunde knappt stödja så nästa dag fick vi tid på vårdcentralen, och fick åka vidare till akutröntgen.


I receptionen på lasarettet erbjöds vi en rullstol som tacksamt togs emot, han tyckte det var riktigt roligt att få åka i den!
Men att sitta i väntrummet var mindre roligt.
Nåja, röntgen gick bra, det fanns inga frakturer så det var bara en rejäl stukning.
En vecka senare var foten bättre, fortfarande lite svullen och rejält blå, men gick att stödja på igen.


På kvällen efter röntgen var det sen länge bestämt att Emil skulle sova hos sin faster med familj, och det ville han inte ändra på.
Så trots allt fick Axel och jag vår efterlängtade mamma-Axel-tid!
Här ser ni hur glad han är över att slippa konkurrens om mamma!


Och någon timme senare sov han gott, medan jag blev varm och mosad - men vad gör man inte för barnen?!

Den här helgen har vi firat pappas födelsedag i gamla hemorten med hela familjen.
Jag skrattade gott åt mig själv igår; vi gav oss iväg i bilen mot Svalöv via Center Syd på vägar jag kört tusentals gånger genom åren, och jag hann inte mer än 100 meter förrän jag tänkte: Shit, jag glömde GPS:en!
Haha, snacka om att vara skadad av den tid av teknik vi lever i!

- Posted using BlogPress from my iPhone

måndag, november 14, 2011

Namnsdag och födelsedag

Jaha, idag har vi firat en födelsedag och en namnsdag.
Namnsdagen firades med min närvaro hos pågarna i skolan hela dagen, och som de uppskattade det!
Jag med, det var jättekul att få dela deras vardag så här!
Efter skolan sa Emil: Det här är den bästa namnsdagen nånsin!
På kvällen blev det presenter från mig och pågarnas farmor och pizza.

Vilket egentligen var en del av födelsedagsfirandet.
Efter skolan, logopeden och Axels simskola handlade vi blommor till Fredrik och hämtade Fredriks mamma på jobb.
Tillsammans körde vi ut till kyrkogården i mörkret och satte blommor trots att där redan stod en massa blommor.
Vi hade tänkt skicka upp Khom Loy-lyktor men det var alldeles för mörkt så vi bestämde oss för att göra det hemma efter pizzan.
Pågarna åt snabbt upp och fortsatte till teven medan svärmor och jag tog det lugnt, drack lite vin och pratade om Fredrik och allt möjligt.


Sen var det dags för lyktorna.
Vi lyckades elda lite på sidorna på den första men trodde att den skulle stiga ändå, men nej.
Istället sjönk den rakt ner i en buske i grannens trädgård...
Jag fick "kasta" Axel över planket, och han landade med en duns i en rabatt och fångade sen lyktan medan grannarna tittade undrande från tv-soffan!
Sen skulle jag försöka lyfta tillbaka honom, inte särskilt lätt att lyfta 36 kilo pojke från andra sidan ett plank kan jag meddela...
Men det gick!

Vi släckte den förstörda lyktan och gick ut på gröningen bakom huset istället för att försöka släppa nästa lykta.
Jo, tjena...
Den lyfte fint, och just som jag sa: "Där försvinner den upp" så satte den sig längst upp i ett träd!
Och där satt den.
Brinnandes...
Med telefonen i hand, beredd att ringa brandkåren hoppades vi att den skulle lossna eller sluta brinna!
Och till slut slocknade den, fortfarande hängande i trädet...
Så Emils namnsdag slutade i besvikelse, samtidigt som han skrattade åt eländet med de andra två lyktorna var han besviken över att vi inte skickade iväg hans lykta.
Men vi vågade inte försöka en gång till!

Men all in all har vi haft en bra dag.
Gråt och skratt i en enda blandning.
Som livet självt.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Grattis på födelsedagen!


Idag skulle Fredrik ha fyllt 38 år.
Istället är det den fjärde födelsedagen vi får gå till hans grav på kyrkogården.
Men här är han, som han mådde bäst: hos de bästa vänner, sol och värme och en kall öl i handen!


Hemma hos samma goda vänner, ett underbart foto på Fredrik och Axel!
Kärleken lyser omkring dem!


Tillsammans med Emil på en spontan picknick i vår lilla trädgård.
Omgivna av glädje.


På skogstur med familjen, se så lika sin far de är!
Det är just det här de saknar mest, samvaron med sin pappa.
Emil sa häromdagen:
"Mamma, när jag ser ett barn som busar med sin pappa så känner jag hur jag saknar pappa."
Jag önskar så att han aldrig behövt känna så!


Till slut, ett favoritfoto på Fredrik.
Grattis på födelsedagen!
Vi älskar dig, vi saknar dig.
Alltid.

onsdag, november 09, 2011

Veckans skiss 43-45

Här kommr tre veckor i rad med Veckans Skiss:


Vecka 43 blev en ego-LO!


Vecka 44 tolkade jag så här, med bilder från vårt vanliga rastställe på väg upp till stugan.


Och veckans skiss blev ett grattiskort!

In och tolka Veckans Skiss du med!

söndag, november 06, 2011

Ales Stenar

Fredrik älskade några platser mer än andra, och Ales Stenar (och Kåseberga hamn) är en av dem.
Vi brukade åka hit varje år, långt innan pågarna fanns och varenda år sen de föddes, och vi fortsatte med det även efter Fredriks död.
I år hade det inte blivit av än, så därför hamnade vi där idag.
Jag älskar den här platsen, lugnet, närheten till både himmel och hav, och pågarna älskar att gå runt här och känna på stenarna och fantisera om hur de hamnade där och varför.

Kommer du nån gång, mamma?!

Det var visst lite jobbigare än vi trodde att springa uppför backen...

Pågar i solen.

Undrar varför den här stenen spruckit, mamma?

Finaste Emil.

Finaste Axel.


Emil ser vilken sten som har samma profil som stenen i hans hand.
Visst känner man historiens vingslag?

Njuter av utsikten.

Axel tittar efter fina stenar.

Uppför backen igen!

Självklart avslutade vi nere i hamnen med en räkmacka, som sig bör.
Vi önskade bara att Fredrik hade fått vara med oss.

3 år

Idag är det 3 år sedan vår tillvaro krossades, 3 år sedan våra barn förlorade sin fina pappa, 3 år sedan jag förlorade min bästa vän och största kärlek och blev änka.
Dagar som denna är sorgen mig övermäktig, smärtan lika stor som då.