Talsvårigheter

Jag blev lite ledsen idag när jag pratade med skolans tal-/specialpedagog om pågarna.
Jag har ju hela tiden trott att det bara handlar om att de inte kan uttala R, vissa S blir fel ibland, stamningen och att de inte pratar skånska.
Redan i fredags hos logopeden började jag förstå att det kanske var mer, hon började prata om att specialpedagogen borde titta på talrytm och vokalljud/vokallängd.
Och idag pratade jag alltså med specialpedagogen som sa att hon under sina många år i arbetet aldrig stött på ett barn som pratade så som pågarna gör!
Jag förstår inte vad som är fel, jag kan inte höra det eftersom jag är "hemmablind", jag hör ju dem varenda dag och förstår allt de säger.
(Vill här klargöra att jag inte kritiserar specialpedagogen ett dugg.)

Jag blir ledsen för pågarnas skull, för att de är snart 7 år gamla och först nu är det någon som på allvar ser deras svårigheter och tar tag i det ordentligt.
Ja, vi har gått hos logoped länge, men Axel har varit där kanske 4-5 ggr totalt för sina R med månaders mellanrum mellan gångerna.
Emil har ju däremot gått i behandling 1 gång/vecka för sin stamning som blivit väldigt mycket bättre, men man undrar ju vad som hänt om det satts in åtgärder tidigare?

Jag har ju själv oroat mig för deras språk sedan de var 1,5 och tagit upp det ideligen men "ingenting" har ju hänt tidigare.
Och nu sitter vi här, de blir 7 om några månader och blir retade i skolan pga sina talsvårigheter. :-(

Ett litet livstecken...

... från oss kommer här.

Skrev i mitten av förra veckan ett inlägg med titeln "Trött och gnällig" som jag valde att ta bort direkt igen.
Jag var just trött och gnällig och det var inte roligt för nån att läsa!
Kontentan var väl i alla fall att jag jobbat över mer än 20 timmar sen terminsstarten - och tycker att det får räcka med övertid på ett tag nu...
Jaja, först har jag i alla fall 2 timmars övertid pga ett möte i morgon - som ligger sådär himla roligt mellan 15-17 en dag då jag slutar 12.15.

Helgen kom ju till slut i alla fall och vi fick en mysig fredagskväll framför Idol.
Pågarna tycker att alla tjejerna är kass, men killarna är bra.
Lördagen började som vanligt med fotboll kl 10 och sen direkt till simskolan i lilla grannstaden kl 11.45.
Senare såg vi Kalle och chokladfabriken som vi fick hem från LOVEFiLM (genom min Buzzadortjänst).
Filmen var bra och riktigt rolig.
Det krävdes en del massivt övertalande för att de överhuvudtaget skulle se filmen men efteråt sa Axel: Mamma, du hade rätt som vanligt, vi skulle ha lyssnat på dig!"
Bägge två gillade filmen och tyckte att musikaldelarna var roligast, och så ville de förstås ha en lika cool glashiss som Willy Wonka!

På söndan var det dags för scrapmässa och scrapträff i Helsingborg för mig (och bästa L) och en dag med farfar och kalas för pågarna.
Det var så skööönt att få komma iväg en dag för sig själv, bara scrappa, scrapshoppa och prata med vuxna människor!
Även om vissa mässbesökare hade den "utmärkta" idén att placera sina barn, varav ett skrikande småbarn, alldeles intill scrapträffen där vi alla satt och försökte njuta av att vara barnfria för en gångs skull...
Nåja, trots det så fick jag verkligen laddat mina batterier lite grann - tack L för en HÄÄÄRLIG dag!
Och som extra grädde på moset så vann jag 2 av 4 utmaningar!
1 med röstning och en med utlottning!
Jättekul!

LOVEFiLM

Jag har blivit Buzzador och får därmed prova olika tjänster och varor och ska sen berätta om detta för vänner och bekanta, och låta dem få prova på varorna och tjänsterna!

Mitt första Buzzador-uppdrag blev LOVEFiLM - en smidig hyrfilmstjänst på nätet.
Man lägger upp en filmlista på LOVEFiLM med filmer man vill se och kan dessutom ranka filmerna så att de vet i vilken ordning de ska skicka filmerna.
Mina första 2 filmer blev Pippa Lees hemliga liv och Snabba cash och genast bjöd jag hem på filmkväll!

Pippa Lees hemliga liv var en ganska speciell film, den kändes lite långsam ibland men höll en ändå kvar.
En av oss tyckte precis som jag: En annorlunda film, men man ville titta vidare ändå för att se vad som hände.
En annan tyckte att filmen var ganska knäpp, och att Pippa Lee liksom bara slängde bort sitt liv både som ungdom och vuxen.
Och sist men inte minst så var det en som lite diplomatiskt tyckte att det väl inte var den sämsta film han sett.
Inte bästa betyg från oss alltså.

Snabba cash sågs en annan kväll, och här var vi alla väldigt överens.
Snabba cash är spänning från början till slut och du kan absolut inte sluta titta.
En riktigt bra film, helt enkelt kanonbra!

Låter det spännande?
Vill du också prova på LOVEFiLM och få bra film hem i brevlådan?
I vanliga fall kostar prenumerationen 99 kr/mån och då får du hem 4 filmer/månad.
Du får prova gratis en månad om du använder koden FILM09 på LOVEFiLMs hemsida!

Plastic fantastic!

Ja, man kan väl få drömma i alla fall...

Igår var det äntligen dags för min konsultation hos min plastikkirurg på Akademikliniken Öresund!
Bröstlyftet är ju godkänt genom landstinget sen tidigare, och den sorgliga sanningen fotograferad redan, så det behövde vi inte lägga tid på.
Däremot så måste jag göra en mammmografi innan op, så nu går jag och väntar på tid till det - och fasar för det...
Men ja, jag är ju glad att det görs innan op, det är ju liksom lite lättare i dagsläget!

Nej, det var lårplastiken som var det viktiga den här gången.
Så det blev till att hoppa ur brallorna och visa upp eländet för kirurgen som uttryckte att "det var väl inte sååå farligt."
Så jag skakade lite på benen åt honom så han fick se allt daller!
Men jodå, visst behövs det ett lårlyft som det heter.
Lyftet inkluderar en fettsugning av insidan på låren (tack o lov - sparade mig ca 20.000 kr!) och förstås så tas en massa överflödigt skinn bort.
Han trodde inte att han skulle behöva snitta ända ner till knäna trots allt, däremot så rekommenderade han en fettsugning av insidan på knäna för att få bort "bullen" där som jag avskyr så.
Totalt landar notan på ca 45.000 kr - och nej, jag är inte ett dugg sorgsen över det, bara väldigt, väldigt, glad över att få slippa mina hemska lår som jag mår så dåligt av.

Ärr?
Javisst, jag längtar efter att få ha långa ärr istället för skinn som fladdrar omkring mig när jag går.
Ärren stör mig inte ett dugg.

Nåja, den 13 december, ja, på självaste Luciadagen, är det dags!

Veckans skiss v 36 + 37

Jag har ju glömt att visa mina tolkningar på Veckans Skiss!


Här har jag tolkat den här fina skissen!


Och här har jag tolkat den här fina skissen!

Ni hänger med och tolkar våra skisser, väl?
Sista inlämning är måndag, och på tisdagar visar vi veckans nya skiss!

Jävla skitungar

Fy, vad ledsen jag är.

När jag lämnade pågarna i skolan idag råkade jag höra hur 4 tjejer i klassen härmade Axels uttal och sen hånskrattade åt honom.
Och jag såg hans förtvivlan.
Hur all glädje rann ur honom på en halv sekund och kvar blev bara skam och förtvivlan.
Och ingen lärare var där och hörde eller såg det.

Jag gick genast fram och sa till dem, lugnt och sansat.
"Hörru ni tjejer, skrattar man verkligen så åt någon annan?"
"Hur tror ni det känns i magen om någon skrattar åt en?"

Jag ville bara ta honom och krama honom, men kände samtidigt att det kunde göra saken värre, så jag rörde bara lätt vid honom, och hoppas att han kände stöd i att jag sa till dem.
Nu sitter jag här och gråter, inte konstigt att han har det jobbigt och inte riktigt trivs i skolan just nu om det är så det går till om dagarna!
Jag vill bara ta honom med mig hem direkt!

Ett år äldre igen...

Märkligt det där, att man ska behöva bli ett år äldre varje år - jag känner mig inte ett dugg äldre än för 10 år sen ju!
För 7 år sen idag (dagen efter min födelsedag) fick Fredrik och jag det omtumlande beskedet att det bodde TVÅ små bebisar i min mage.
Så här var det, denna dagen D:
(först nedskrivet den 10 september 2004)

"Nu var det äntligen dags för det stora ultraljudet.
Det var v18+3 och jag var supernervös.
Tänk om de upptäcker att där är nåt fel på barnet...
Tänk om det har ngt syndrom eller handikapp...
Undrar om de kan säga om det är en flicka eller en pojke?
Fast jag vill ju inte veta, jag är ju ändå säker på att det är en flicka!
Det känns ju så!
Eller tänk om det är två???
Folk har ju skämtat om det sen jag var runt v12 eftersom min mage blev så stor med en gång...
Och min kollega på jobb som påstår sig vara synsk har i 2 veckor gått runt med ett "hemligt" smile o sagt: "Du ska se, det är säkert tvillingar!"
"Mmm, visst, sure baby!" tänkte jag, jag har ju inga tvillingar i släkten...
Och det är ju ärftligt!
Maken har ju men det ska ju inte kunna va ärftligt från pappan, väl?
Men magen är STOOOR...

När vi kommer in i undersökningsrummet säger barnmorskan: "Jaha, ska ni ha två st eller? Vi får väl se!"
Jag lägger mig på britsen och visar magen som får en stor kladd kall gelé på sig.
Maken sitter spänt bredvid mig.
Barnmorskan sätter "ul-grejen" mot min mage och min man hoppar till: "Den där bebisen har för många huvuden.."
Barnmorskan säger: "Oj då, här fanns det visst två stycken!"
Jag brister genast i gråt, hela jag skakar, tårarna sprutar och jag kan knappt se skärmen framför mig...
Min man skakar i hela kroppen, han kan inte tro sina ögon.

Vi som fått veta att vi aldrig skulle kunna göra barn på egen hand - vi ska få TVILLINGAR!
Barnmorskan hittar ingen skiljevägg mellan de små och blir lite orolig.
Hon kallar in en mer erfaren barnmorska som gör om hela proceduren, hon hittar heller ingen skiljevägg.
Den ena tvillingen är dessutom lite mindre än den andra.
De blir lite oroliga att de ligger i samma fostersäck och vi får en tid till specialisterna på Universitetssjukhuset några dagar senare.

Vi går ut från mottagningen, märkligt stumma...
Sätter oss i bilen och kör hemåt, vi säger inte ett ord till varandra.
Efter några minuter tittar vi på varann: "Fattar du att vi ska ha tvillingar?!"
Sen åker vi hem och berättar överlyckligt för hela släkten!"
Och ca 4,5 månader senare kom de, våra mirakel!

Och det är väl då man inser att man blivit äldre, när man tittar på de där ljuvliga små miraklen idag - som inte är så små längre, som till och med börjat skolan!

Nåja, jag hade en bra födelsedag i alla fall.
Jobbade till halv fyra, blev uppvaktad med sång och paket av barn och kollegor på jobb, hämtade hem mina huliganer och hamnade på kinarestaurangen här hemma.
Pågarna har äntligen lärt sig uppskatta kinamat så nu kan vi sitta där och äta ibland, innan fick jag ju alltid ta med maten hem för att kunna ge dem något annat att äta.

Lagom till att vi blev färdiga var det dags att hämta mamma vid tåget, hon blev ju opererad i ena foten för några veckor sedan och kan inte gå längre sträckor än.
Så sen blev det en mysig kväll med mamsen som sov över för att passa pågarna idag.
Idag var det nämligen studiedag så alla förskolor, skolor och fritids var stängda - men jag kunde ju inte vara ledig eftersom jag skulle vara på studiedagen!
Så min 7.30-11.30-fredag (varannan vecka) blev en 8-16.30-fredag med föreläsningar istället...
Men det var BRA föreläsningar så det var okej!

Och ikväll kom min familj hit och firade mig, mamma hade förberett all mat och fixade det mesta. ♥
Flygande Jakob blev det, riktigt smarrigt - det var evigheter sen jag åt det!
Tårta skippade jag, men bjöd på hembakt äpplekaka med vaniljsås.
Det är full rulle när alla kusiner träffas, men det är kul att se hur kul de har ihop!

Och på tal om kul så fick vi ett glatt besked på posten igår: Pågarna har kommit in på simskola!
Den börjar redan i morgon så de är eld och lågor!
Lite märkligt är det dock för de har kommit med i gruppen över den jag anmälde till, de är ju nybörjare och har inte tagit Baddaren, men de är inskrivna på nivå 2 där man ska ha tagit Baddaren...
Det kanske beror på att första nivån är från 4 år, jag vet inte!
Men jag hoppas det går bra ändå, de hoppar ju i från kanten och de doppar huvudet, det enda de aldrig provat är att flyta - men det kan vi ju öva på!
Nåja, vi får se vad de säger där i morgon!

Ljuvliga söndag!

Idag har vi haft en helt underbar dag!
Dagen inleddes med den vanliga frågan till Axel, som ligger närmast väckarklockan när de ligger i min säng, "Vad är klockan?"
Svaret var dock lite ovanligare: "9 noll noll"
Yes - sovmorgon!
Inget jag är bortskämd med ska ni veta, en vanlig helgmorgon i det här huset så vaknar pågarna ungefär klockan 6...
Men jag ska väl inte klaga, på vardagsmorgnarna innebär det att de studsar ur sängen när klockan ringer vid 6 - aldrig svårt att få upp dem!

Sen åt vi frukost, körde till iCA för att handla lite picknickbullar och dricka och sen bar det iväg.
Mot Ales stenar, vart vi aldrig hamnade under semestern fast vi tänkt det.
Pågarna älskar att gå där och försiktigt känna på stenarna och fundera över vem som byggt det och hur de fick dit alla stenarna.








Efteråt blev det som alltid en räkmacka nere i Kåseberga hamn, pågarna fick varsin och jag snodde lite räkor och ägg så blev jag också mätt!





Vi hade bestämt oss för att slå två flugor i en smäll så efter Ales stenar bar det av mot Mossby Strand, ett annat favoritställe.
Solen sken och det var riktigt varmt så pågarna hoppade i sina solbaddräkter och hoppade i havet!
Sandslott byggdes också, men det var ganska svårt utan både spade och spann.











Efter badet fick de torra kläder på och vi fikade på stranden - Axels utlåtande var: "Mamma, det här är UNDERBART!"

TGIF

Thank God It's Friday!
(Jisses vad jag kan sakna det stället och framförallt den tiden ibland - på tal om ingenting då alltså! TGI Friday's är en restaurang i USA för er som inte känner till den.)

"Trött, tröttare, Lotta" skrev jag för nån vecka sen, och ja, det skulle kunnat vara samma rubrik idag.
Jag är fortfarande jätteförkyld och är trött så in i helsicke, och detta har kombinerats med totalt 4,5 timmes övertid i veckan...
Missförstå mig inte, jag klagar inte på jobbet - jag älskar mitt jobb och jag trivs superbra i de nya lokalerna och med det nya arbetslaget!
Jag klagar på min förkylning och övertiden!
Och ja, jag vet, jag kan tacka nej - men då sätter jag mina kollegor i skiten och det vill jag inte, och en annan gång är det ju jag som vill/måste vara ledig...

Jag börjar fundera på när det är dags för nya blodprover oxå, jag börjar misstänka att mina järnvärden är på väg neråt igen eftersom jag är så himla trött.
I januari/februari fick jag ju järndropp eftersom jag hade grav järnbrist, och blev pigg igen, men nja, det behöver nog kollas upp igen snart.

På tal om att kollas upp så har jag fått remissvar från Barnkardiologen i Lund, om 4 månader ungefär kommer pågarna att få en tid.
Jag kan åberopa vårdgarantin, men då vet jag inte på vilket sjukhus vi hamnar - det känns ändå rätt så tryggt med Lund som ligger så nära, och som är ett så bra sjukhus.
Så vi väntar.
Vad är 4 månader när vi snart tagit oss igenom 2 år?

Och när vi ändå håller på med "på tal om ingenting" så har jag börjat med GI-kost nu.
Jag har sugit på karamellen länge, redan vid 1-årskontrollen efter min GBP sa läkaren att GI-kost är att rekommendera efter op för att må så bra som möjligt och undvika att gå upp i vikt igen.
Jag har stått emot länge, det är ju så gott med pasta till exempel (även om jag bara brukar äta typ max en halv dl pasta per portion) och bröd är ju oxå gott, för att inte tala om potatis.
Och lösgodis...
Där har ni orsaken.
Jag som aldrig ätit lösgodis förr blev plötsligt så totalt sugen på det för jämt - och mitt sockerberoende (som varit den stora boven i mitt viktproblem) bara värre och värre.
Och det gick ju bra att äta lösgodis ofta det första året, jag gick ju ner i vikt ändå av bara farten - men sen tog det stopp.
Under semestern gick jag istället upp två kilo...
Lösgodis, vin och god mat...
Men nu har jag gjort slut med socker - och det känns jäkligt bra!
Jag mår så himla mycket bättre utan socker och snabba kolhydrater!
Jag äter gott och jag blir mätt länge.

Dessutom så har jag ställt bilen!
Äntligen så behöver jag inte köra pågarna till förskolan varje dag för att de vägrar cykla - istället går vi de 4 kvarteren till skolan och sen cyklar jag till jobb därifrån, varenda dag!
Och igår (trotsade jag förkylningen) provade jag på en för mig ny träningsform: Linedance!
Det var riktigt skoj, men ojojoj, så svårt!