40 kilos skillnad...

För nån vecka sen passerade jag 40 kilo minus!
Så det är väl dags att visa lite egobilder igen?
Första bilden ut har ni inte fått se i sin helhet innan.
Jag skämdes så.
Och vägrade tro på att det där verkligen var jag.
För jag såg ju att det inte alls såg ut som jag.
Jag kände mig inte så tjock.
Och tittade jag mig i spegeln kände jag inte igen mig själv.

Ni "nya" vänner har ju bara sett mig tjock.
Men som jag, och ni gamla vänner, vet så har jag inte alltid varit tjock.
Stor, ja.
Det är man när man är mer än 175 cm lång och har "grov benstomme".
Men inte tjock.

Nu tittar jag i spegeln och ser - mig själv!
Det är jag igen!
Lite äldre, lite längre hår än jag hade sist jag hade stl 42/44 för 12 år sen, men definitivt JAG!

Men det känns lite konstigt.
Jag ser det i spegeln, jag kan haja till och gå tilbaka och titta; jo, jag har blivit så smal!
Men jag känner inte det.
Eller rättare sagt, min hjärna förstår inte det.
När jag går in i ett rum är jag fortfarande fetast i rummet - i min hjärna.
Och jag kan få ångest över min feta mage, som ju faktiskt krympt betydligt!
Visst, den är inte så smal, ganska så slapp och hängig - men jisses, det går ju inte att jämföra med magen jag hade...

Men nu, nu när normalvikten ligger futtiga 11 kilo bort.
Nu, börjar jag känna av ångesten för min nakna kropp.
Det mesta hänger och slänger och skulle behöva flytta några våningar uppåt...

Jag ångrar mig inte en sekund, jag älskar att jag gått ned alla kilon.
Men nu börjar jag längta efter en plastikkirurg!
Det kommer att bli dyrt. ;-)

Men jag är tacksam.
Tacksam över att jag fick den här chansen till ett nytt liv.
I jeans och top kan jag känna mig vackrast i världen ibland!
Och vet ni vad?
Till midsommar har jag köpt en knäkort klänning i stl 42/44 - som jag är jättesnygg i!
Det ni!
Vem trodde det för 40 kilo sen?

Maxvikt sommaren 2008

Minus 40 kilo, sommaren 2009

Maxvikt 2008

Minus 40 kilo 2009 - SAMMA glasögon!

Minus 40 kilo - med kontaktlinser.