Vill inte

Tack alla ni underbara för era kommentarer, jag uppskattar det verkligen även om jag inte orkar höra av mig till någon ännu.

Idag är det begravning för min älskade och jag kan inte förstå det.
Jag fattar inte att det är sant.
Det får inte vara sant.
Han kan inte vara död.
Jag vill ju ha honom här.

Alla säger att jag är så stark, men det är inte sant - jag vägrar bara låta de hemska tankarna nå ända in för det gör alldeles för ont då.
Jag måste fungera för våra barns skull och då kan jag inte bryta ihop.
Men jag saknar honom så.
Jag älskar honom så.

Jag mår skit idag, redan igår kom huvudvärken och idag sitter den som ett spännband runt huvudet.
Jag gråter och har inte ens kunnat ta loss prislapparna från kläderna jag köpt än.
Jag vill inte, jag vill inte ha dem på mig, för de är till hans begravning.
Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte.
Det får inte vara sant.

En av solosångerna som ska sjungas idag är Sonja Aldéns Det är inte regn som faller, den berättar hur jag känner det:

Ännu en dag igen
Jag vaknar upp med tystnaden
Åh, står där lika vilsen som ett barn
Och som en våg kommer saknaden
Och den sköljer över mig
I samma stund ser jag sanningen
Jag ska leva utan dig

Det är inte regn som faller
Finns inga spår i snön som leder hit
Ett hus bebott av tomhet
Av hjärtat fattas det en bit
Det är inte regn som faller
En kylig vind som söker sig hit in
Får se hur mina tårar
Fryser till is på min kind

Ingen RIKTIG fest

Igår när jag var och handlade så handlade jag pågarnas favoritmat till middag:
Grillad kyckling (som går under namnet VILDSVIN här hemma), sallad på kinakål, tomat och gurka, och fetaost.
(Och vitlökssås till mig)

När vi satt där och la upp mat på våra tallrikar så Axel:
Mamma, vilken fest det är idag!
Då svarar Emil:
Nej, det är ingen RIKTIG fest när inte pappa är med. Om pappa fortfarande levde skulle det vara en riktig fest varje dag.

Älskade barn!
Det gör så ont att de ska behöva växa upp utan sin pappa!
Vi saknar honom så.

Glömmer

Idag har vi varit hela dagen hos A och lilla T.
De byter värmepanna här hemma så efter 3 veckor utan varmvatten och med minimal värme så kom den stora dagen då nya pannan skulle kopplas in - vilket betyder INGET vatten alls och INGEN värme alls.
Självklart samma dag som alla förskolor på orten är stängda och barnen måste va hemma...
Så vi tog vårt pick o pack och åkte ut på landet och blev omhändertagna.

Efter lunch tog vi bilarna ut till Mossby Strand.
Vi åkte ofta dit hela familjen innan, senast under semestern, och tänkte ofta köra in till A & J på hemvägen men vi var aldrig säkra på vilken liten väg vi skulle svänga in på för att komma till dem därifrån.
Så idag la jag ju på minnet var vi svängde ut på 101:an och tänkte för mig själv:
"Nu måste jag komma ihåg och berätta för Fredrik att jag vet vilken väg vi ska in på för att komma till A & J."
Sen slog det mig som ett slag i magen att det kan jag ju inte alls berätta, han finns ju inte mer.
Sen grät jag fram till Mossby.

Fan.
Undrar hur länge man kommer att råka ut för sånt?

Hjälp

Jag ringde om hjälp idag, av kurator/psykolog.
Jag tror att jag behöver någon professionell att prata med, någon utomstående att få ur mig saker till.
Familj och vänner är ett stort stöd, jag är tacksam att de finns och tar så väl hand om oss, men det här kan de inte hjälpa mig med.

Jag lever i en bubbla än, jag tillåter mig inte att tänka vissa tankar som gör för ont, det är bara ibland det blir ett litet hål och jag gråter lite grann innan bubblan stängs igen.
Jag måste få hjälp innan den och jag brister.

Vet du varför jag gråter?

"Mamma, vet du varför jag gråter?" hördes det från baksätet på väg hem från våra bästa vänner ikväll.
"Jag gråter för att jag saknar pappa" sa Axel.

Jag svarade att jag saknar honom, jag med, jättemycket, och började gråta jag med.
Vi pratade en stund och kom överens om att kramas när vi kom hem så att vi inte skulle behöva stanna mitt på vägen.
Jag bad honom försöka sova en stund tills vi var hemma.

"Men mamma, det går inte, för jag saknar honom ännu mer när jag försöker sova" svarade han.

Älskade vän, jag önskar att du aldrig behövt känna så.

Tomt

Tack underbara ni som tänker så på oss..

Fredriks pappa kom hit vid lunch igår och pojkarna fick släppa varsin heliumballong med varsin teckning de gjort till sin pappa.
De var övertygade om att de skulle komma upp till pappa i himlen så att han kunde veckla ut teckningarna och titta på dem.

Våra närmaste vänner var här på kvällen och vi åt middag, pratade om svåra saker, pratade glada minnen vi har av Fredrik och fick skratta lite grann.
Jag är så tacksam att jag har dem, med Fredriks familj bara gråter jag, med dem kan jag skratta åt de många roliga stunder vi haft med Fredrik.

Idag kommer mina föräldrar, och ska hjälpa mig med en del praktiskt som Fredrik skulle gjort men som han inte hann med.

Jag kan inte förstå att han är borta, det är så tomt.
Jag går som i en bubbla med skygglappar på, tillåter inte mig själv att ta in att han verkligen är borta.
Det är inte sant.
Jag saknar honom så.

Födelsedag och Emildagen

Idag är det Fredriks födelsedag.
Han skulle blivit 35 idag, och vi hade planerat en stor fest i morgon.
Nu fick det bli andra planer istället, som inte heller de blir av.
Jag, pojkarna och deras farfar skulle kört till Ales stenar idag, en plats vi ofta åkte till bara vi fyra, med deras farfar, med vänner.
Men regnet öser ner och blåsten viner i träden.

Vi skulle släppa heliumballonger, med varsin teckning från pojkarna till deras pappa i himlen. (Tack, Elin)
Vi kommer att släppa dem ändå idag, men i trädgården här hemma, jag hoppas på lite uppehåll i regnet senare idag.

Grattis på födelsedagen, min älskling - vi älskar dig och saknar dig så.
Du fattas oss, det är så tomt utan dig.

-----

Det är även Emildagen idag.
Som Emil längtat, ända sen Axeldagen i juni.
Hans present har legat i min garderob och väntat på honom i flera månader, det krävdes en massa jobb att hitta en groda som inte tillverkas längre, men till slut hittade jag den!
Hans gamla groda (gosedjur)har han haft sen han var 2 och han älskar den högt.
Det syns på den...
Den nya grodan har en prickig halsduk istället för en randig, annars är de helt lika.
Han blev glad, nu återstår det bara att se om han fortfarande kommer att föredra den gamla.

Grattis på namnsdagen, allra finaste Emil!

Ont

Det gör så jäkla ont.
Det gör fysiskt ont i hela kroppen.
All energi går åt att hålla ihop, hålla ihop min kropp.
Det känns som om jag ska gå sönder.

Jag kan inte förstå att han inte öppnar dörren snart och säger: Hej älskling!

---

Tack för att ni bryr er så mycket om oss, det värmer ska ni veta.

Död

Jag vet inte hur jag ska skriva det här.

Fredrik, min man, dog igår, 8 dagar innan sin 35-årsdag.
Vi vet inte varför, han somnade i går morse efter att ha jobbat natten och vaknade aldrig igen.

Jag förstår ingenting, jag vill bara vakna och inse att allt är en hemsk dröm.

Scrapträff

Idag har jag varit på min första riktiga scrapträff!
Det var superkul att få träffa alla och förstås särskilt de man kände igen från Scrappiz!

Vi fick roliga utmaningar, hade butik på plats, det bjöds på fantastiskt god lunch och sen mumsiga kanelbullar och som grädde på moset fick vi alla 2 presenter med oss hem!
TACK gulliga Carina som fixade allt!
Och TACK alla ni andra för en supertrevlig dag!
Jag gör GÄRNA om det!

Vill ni se foton från träffen så kika in hos Anki eller Annica, de hade kameran med sig!
Har de inte kommit upp än så ha tålamod och kika in igen en annan dag!

Down Memory Lane

Jag gick igenom ett gammalt fotoalbum innan digitalkamerans inträde i vårt hus och bestämde mig för att fota av fotona i brist på skanner.
Det blev faktistk riktigt bra ändå!

Vad sägs om det här, det är nog mitt stoltaste och lyckligaste och tröttaste ögonblick i livet: