måndag, november 17, 2008

Vet du varför jag gråter?

"Mamma, vet du varför jag gråter?" hördes det från baksätet på väg hem från våra bästa vänner ikväll.
"Jag gråter för att jag saknar pappa" sa Axel.

Jag svarade att jag saknar honom, jag med, jättemycket, och började gråta jag med.
Vi pratade en stund och kom överens om att kramas när vi kom hem så att vi inte skulle behöva stanna mitt på vägen.
Jag bad honom försöka sova en stund tills vi var hemma.

"Men mamma, det går inte, för jag saknar honom ännu mer när jag försöker sova" svarade han.

Älskade vän, jag önskar att du aldrig behövt känna så.

33 kommentarer:

  1. Och vad jag önskar att du inte skulle behöva trösta dina barn för detta, gränsen borde ligga vid onda skrapade knän. Men nu när det är som det är, är det i alla fall tur att Axel och Emil har en sån jättebra mamma att gråta med, bra att ni har varandra.
    Mina tankar är hos er.
    Kram Helena (BoS)

    SvaraRadera
  2. Älskade vän,.. vad jag önskar att han hade sluppit gråta
    vad jag önskar att du sluppit gråta
    det är så hemskt och tragiskt alltihop.

    En stor tröst för pojkarna är att dom har sin underbara mamma kvar. Jag hoppas att ni kramades extra, extra länge och mycket när ni kom hem. Mailar dig senare.
    Kramar i massor
    Katarina

    SvaraRadera
  3. Fast jag inte ens känner er så sitter jag här och gråter. Ta hand om dej och dina barn och gråt och kramas tillsammans.

    SvaraRadera
  4. Det hugger i hjärtat.. Lilla killen! Vad skönt att han kan uttrycka sig så bra ändå, så att han inte håller det inom sig.. Tur att han har en så go' och klok mamma som du och att ni kan kramas när det är som jobbigast.
    Stora bamsekramar till dig!!

    SvaraRadera
  5. Nej, så ska det inte vara! Jag önskar att jag kunde trolla...

    SvaraRadera
  6. Jag gråter jag med när jag tänker på vad du och pojkarna går igenom. Tur att ni har varandra och kan kramas mycket!
    Stor kram till dig!
    /Sandra

    SvaraRadera
  7. Åh lille Axel då, fina pojkar och deras fina mamma, ni har det inte lätt just nu! Som vanligt finns ni i våra tankar.

    Kram
    Nettan m familj

    SvaraRadera
  8. Nej, detta skulle ingen liten pojke behöva vara med om. Ingen mamma eller fru heller.

    Kramar till den bästa mamman en pojke kan ha när man saknar pappa så!
    /Pia

    SvaraRadera
  9. Stora tunga tårar droppar ner på tangentbordet...varför, varför, varför behöver så här sorgliga saker hända i vår värld!
    Det känns som att tiden är det enda som kan dämpa en sådanhär enorm förlust och smärta. Kanske även en tro på att man någon gång ses igen...att Fredrik är med er på ett annat sätt genom allt ni gör och allt ni minns.

    Kramar i tusen Eva (Gbgtjej)

    SvaraRadera
  10. Ni finns i mina tankar dagligen.
    Vad jag önskar att du inte skulle behöva trösta dina barn.

    Malin

    SvaraRadera
  11. Tårarna rinner när jag läser om lille Axel, ingen liten pojke skall behöva ha det så ! Tur att de har sin goa mamma. Ni är ständigt i mina tankar !

    Många Kramar från Lotta och Zac

    SvaraRadera
  12. Ååh! Du vet säkert inte att jag besöker din blogg då jag inte har komenterat(är en dålig komenterare).
    Men usch vad man tycker synd om er!
    Jag hoppas att allt kommer att lösa sig! Det är så olyckligt alltihop! Varför måste sådant hända?!
    En stor kram till dig och pojkarna <333 Kicken

    SvaraRadera
  13. Tänker på er, ni får krama varandra jättemycket o komma igenom detta tragiska tillsammans.
    Kram Malin o Casper

    SvaraRadera
  14. Åh så hemskt....
    Min mans bror dog också nyligen (han var nästan i samma ålder som din man) och lämnade efter sig en stor familj.. så jag har på nära håll fått se dem gå igenom litegrann samma sak som ni går igenom nu och det är så hemskt. :P
    Styrka till er

    SvaraRadera
  15. Jag förstår att killarna saknar sin pappa...
    Kram

    SvaraRadera
  16. Lotta, min vän, jag gråter med er, och jag önskar att ni slapp genomleva detta helvete, det gör jag verkligen.

    Jag hade din blogg öppen i går, och Amanda sa "mamma, titta, där är Axel och Emil". Sedan var hon tyst en kort stund, sedan sa hon med tårar i ögonen, "mamma, Emil och Axels pappa, Fredrik har dött". Hon som alltid annars pratar non-stop från det att hon vaknar tills det att hon somnar, var tyst ett bra tag. Sedan så sa hon att hennes farmor och farfar tar säkert hand om Fredrik. Hon kan läsa, men det är både på gott och ont faktiskt, för att bara för att man kan läsa så betyder det ju inte att man vet hur man ska handskas med informationen man får när man läser, och bara är 5 år. Nu blev det väldigt svamligt det här, hoppas att det inte gör något.

    Jag skickar världens alla kramar till dig och pågarna. Ett ljus är tänt för Fredrik, precis som alltid när det börjar bli mörkt.

    Kram
    /Anne

    SvaraRadera
  17. gud vad mina tankar går till dig! Jag kan inte annat än beklaga och hoppas att ni klarar er ur detta bra! Jag tänker på er!
    Kram

    SvaraRadera
  18. Kära goa Lotta, så ont det gör i mig.... att du ska behöva genomlida detta..
    Och lilla söta sonen, det är så svårt detta, men det är bra att han pratar om det... och att ni kramas o kramas hela tiden. Tillsammans blir ni starka. Hur går det för Emil?
    Tänker på dig o barnen var dag...kramar från mej

    SvaraRadera
  19. Men lille vännen!!! *gråter och vill krama om*

    Vilken tur att ni har varandra i denna tragedi (en tragedi som är allt annat än rättvis)!!!

    Tänker på er!

    Massor med varma kramar!

    SvaraRadera
  20. Underbare lille kille, så många tanakr. Vad skönt att han kan klä dem i ord. Sköt om er så gott det går och kramas mycket! Kram Aase

    SvaraRadera
  21. Tänker så mycket på dig och dina pojkar. Det är så sorgligt. Och jag undrar, Varför??
    Varför han, varför ni?

    SvaraRadera
  22. Jag ska inte vara anonym...varför blev det så?

    SvaraRadera
  23. Känns som om mitt mamma-hjärta gick rakt itu när jag läste om lilla Axel. Fäller en liten tår. Tur att ni har varandra du och pojkarna så att ni kan kramas när saknaden blir för stor.
    (((Kram)))

    SvaraRadera
  24. Vad jag önskar att dina barn inte behövde gråta efter sin pappa. Att du inte behövde gråta efter din man.
    Många kramar Annika

    SvaraRadera
  25. Hej Lotta...jag känner inte dig. Jag har tassat på din blogg och jag läste allt fint du skrev till fototävlingen på Scrabooking mm. (om jag inte helt virrat ihop det men visst är det du? )
    Jag har flera gånger nu funderat på om jag ska lämna en kommentar.. om det finns något jag kan säga..om ord på något sätt kan lindra smärtan och speciellt då ord från en främling? Tror inte det men jag tänker på er och mina ögon tåras varje dag när jag tänker på vad som hänt er, hur du måste känna varje dag och hur dina pojkar upplever allt. Vill bara ge mängder med kramar till dig och din familj...

    SvaraRadera
  26. Jag tänker ofattbart mycket på dig och din familj. Jag känner med hela hjärtat för dig och dina älskade barn och kan inte förstå meningen ......
    Mina varmaste kramar och deltagande i din ofattbart stora sorg - min lilla ellen sänder massor av styrkekramar till dina ljuvliga barn. Tänker på dig Lotta!
    Kram Annika Knober

    SvaraRadera
  27. Jag känner inte heller dig men när jag läser här gråter jag också! Det är så sorgligt!
    STORA KRAMAR

    SvaraRadera
  28. Vad jag förstår din maktlöshet! Det är inte meningen att så små barn ska vara med om nått sånt här...
    Jag är glad ändå för att du har familj och vänner runt omkring dig som kan ge dig både skratt och gråt. Det behöver man!

    Var rädda om er

    SvaraRadera
  29. Hej Vännen

    Hur har du det idag?
    Tack för fikan igår, det var fint att få träffa er. Tänker så på er.
    Massa massa kramar
    Katarina

    SvaraRadera
  30. Hej

    Jag tänker på er ofta.

    Många kramar
    Helena (BoS)

    SvaraRadera
  31. Jag gråter med er, jag vill inte att pojkarna ska känna den där känslan när man har förlorat någon.
    Jag tänker så på er varje dag, lider med er varje dag önskar så att ni inte skulle få genomlida något sånt här fruktansvärt.
    Jättekramen,
    Inger m VEF, karlskoga(BoS)

    SvaraRadera
  32. Älskade barn. Ni får kramas ofta!
    Kram

    SvaraRadera
  33. Jag kan inte på något vis tänka mig hur det känns för er. Bara tanken att dem blivit av med sin pappa i så tidig ålder, får det att blöda själen på mig...

    Jag vet inte vad jag skulle ta mig till om detsamma hände min familj, kan man verkligen fortsätta leva? Man måste väl det, helt enkelt..? För barnens skull...

    Jag tycker att du verkar vara en helt underbar mamma, som tar hand om dina barn på ett helt underbart sätt. Och att du klarat situationen så pass bra ändå. Du är en otrolig människa! Du är stark, starkare än vad du själv kanske känner. Och du förtjänar alla goda ord du får från alla goda människor.

    Jag fann din sida för att jag letade efter andra tvillingmammor, hoppas att saker och ting börjar kännas ljusare. Mvh/Madelene

    SvaraRadera