L heter jag, snart 33 år gammal.
Född och uppvuxen i Skåne, men har förstört min fina dialekt med fel umgänge (allt för många upplänningar) och boende i andra orter...
Skrivglad, förvirrad, kräsen vad gäller mat - tro det eller ej , oftast glad, lugn som en filbunke för det mesta, klumpig, barnslig, noggrann, pålitlig och möjligen lite knäpp.
Gift med F, min stora kärlek.
En händig, macho, sexig, fåfäng, temperamentsfull skåning som kan driva mig till vansinne ibland.
Träffades maj -97, flyttade ihop nästan direkt, förlovade oss okt -97, slängde p-piller 1 jan -98, gifte oss maj -02, blev gravida bröllopsdagen -03, blev tvillingföräldrar jan -04!
E och A heter de, våra mirakel.
Världens finaste pågar, förstås!
Fulla med bus och skratt, blandat med trots och syskongnabb, små huliganer!
Men väldigt duktiga och rediga, snälla och glada för det mesta, älskar att pussas och kramas.
Jag är förskollärare sen 2000, har innan dess hunnit med arbeten som barnvakt (åt bla enäggstvillingar!), jordgubbsplockare, verkstadsarbetare, kontorist på verkstad och resebyrå, kolloledare, fritidsledare, au pair, utesäljare, bensinmacksbiträde i 4 år samtidigt som jag pluggat data, engelska, marknadsföring och förskollärarlinjen.
Älskar böcker, har alltid läst massor, har så smått hittat tid till det igen när pågarna blivit äldre.
Scrapbooking har blivit min största hobby, jag fastnade i scrapträsket efter första LOn...
Älskar trädgården och blommor, så länge jag slipper plocka ogräs...
Heminredning är ett annat intresse, som dock blivit hopplöst bortprioriterat - vårt radhus sen nov -05 skriker snart desperat efter bla nya tapeter och tavlor (tex så bor pågarna fortfarande i ett rosa rum med nallebård...).
Jepp, det var väl ungefär så.
Mycket nämnt, mycket glömt - antagligen.
fredag, juli 28, 2006
tisdag, juli 18, 2006
Jag SAAAAAAAKNAAAAAAR dem redan!!!
Det är inte mer än en kvart sen de åkte, men jag är så ledsen så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Fy, vad jobbigt det var den här gången!
Mormor och morfar har varit här nyss med storkusin L och hämtat pågarna, de ska åka buss och tåg hem till mormor och morfar! De har pratat om tågresan i flera veckor, det är ju sååå spännande!
"Jaja, hejdå mamma!"sa de och vinkade, ivriga att få komma iväg... Tradiga morsan ville ha både pussar och kramar, och farsan likaså!
Men usch, jag grät så fort jag stängde dörren. Jag är inte van vid att vara utan dem! Oron ligger som en stor sten i magen, fast att jag vet att mina föräldrar tar väl hand om dem.
Men JAG är ju inte där, JAG får inte ta hand om dem, se efter dem, skydda dem!
Den här gången var värre än alla gånger utom första gången, det är ju ändå typ femte gången de sover borta från oss så det borde ju tvärtom kännas bättre! Jag vet inte om det beror på att det var DE som lämnade oss den här gången? De andra gångerna har ju VI lämnat dem hos mormor och morfar... Oavsett varför så saknar jag dem något otroligt redan!
Mina fina underbara pojkar, mamma vill ha er HÄR!
*snyft*
Mormor och morfar har varit här nyss med storkusin L och hämtat pågarna, de ska åka buss och tåg hem till mormor och morfar! De har pratat om tågresan i flera veckor, det är ju sååå spännande!
"Jaja, hejdå mamma!"sa de och vinkade, ivriga att få komma iväg... Tradiga morsan ville ha både pussar och kramar, och farsan likaså!
Men usch, jag grät så fort jag stängde dörren. Jag är inte van vid att vara utan dem! Oron ligger som en stor sten i magen, fast att jag vet att mina föräldrar tar väl hand om dem.
Men JAG är ju inte där, JAG får inte ta hand om dem, se efter dem, skydda dem!
Den här gången var värre än alla gånger utom första gången, det är ju ändå typ femte gången de sover borta från oss så det borde ju tvärtom kännas bättre! Jag vet inte om det beror på att det var DE som lämnade oss den här gången? De andra gångerna har ju VI lämnat dem hos mormor och morfar... Oavsett varför så saknar jag dem något otroligt redan!
Mina fina underbara pojkar, mamma vill ha er HÄR!
*snyft*
fredag, juli 14, 2006
Ocean City
Läste i en blogg ett åsk- o blixtminne som verkligen var levande, det var nästan som att sitta där!
Jag har ett eget sådant, åsk- o blixtminne alltså.
"USA, Ocean City på Östkusten, natt, ensam på balkong, tittar ut över havet där blixtarna dansar en mäktig dans.
Jag har inte träffat min familj på 2 månader, jag har 10 månader kvar tills jag får göra det, jag trivs inte med människorna jag bor hos.
Jag är oändligt liten i en oändligt stor värld.
Men på något vis gör synen mig ändå trygg, jag njuter av att sitta där jag sitter, tittar fascinerat på naturens skådespel över det mäktiga havet - på andra sidan vattnet finns min familj, undrar om de tänker på mig just nu?"
Vad jag inte visste då, var att livet var på väg att förändras, bara kort tid efter flyttade jag och sedan började ett av de bästa åren i mitt liv!
Jag har ett eget sådant, åsk- o blixtminne alltså.
"USA, Ocean City på Östkusten, natt, ensam på balkong, tittar ut över havet där blixtarna dansar en mäktig dans.
Jag har inte träffat min familj på 2 månader, jag har 10 månader kvar tills jag får göra det, jag trivs inte med människorna jag bor hos.
Jag är oändligt liten i en oändligt stor värld.
Men på något vis gör synen mig ändå trygg, jag njuter av att sitta där jag sitter, tittar fascinerat på naturens skådespel över det mäktiga havet - på andra sidan vattnet finns min familj, undrar om de tänker på mig just nu?"
Vad jag inte visste då, var att livet var på väg att förändras, bara kort tid efter flyttade jag och sedan började ett av de bästa åren i mitt liv!
torsdag, juli 13, 2006
I blåbärsriset
I början av veckan åkte vi upp till pågarnas farmor och bonusfarfars stuga i Västergötland. Som vanligt var vädret riktigt tråkigt och det regnade till och med en del... I denna sommars högtryck trodde vi att vi skulle klara oss undan regnet där, men icke! Inte en enda gång har vi fått vara där i fint väder! Fast okej, vi fick någon timme med fint väder åtminstone!
Då passade vi på att ta en promenad i skogen, duckade bland knotten och myggen och försökte undvika att trampa på alla tusentals små små grodor som fanns precis överallt framför våra fötter! Vi studerade stormen Gudruns framfart som nu till största delen röjts undan, plockepinnet är upptaget och bortforslat... Bonusfarfar ville visa mer längre in i skogen och fick med sig F och hunden in i terrängen.
Vi andra 3 stannade med ormrädda farmor på den lite tryggare "vägen" ( 2 hjulspår mellan träden!) och fortsatte gå där istället. "Vägen" kantades av blåbärsris som pågarna inte ens tittade åt. Inte förrän farmor visat dem vad som fanns där! Mmm... A fick något vilt i blicken efter första blåbäret, det här var gott! Supergott! E var inte särskilt imponerad, men det var ju roligt att plocka dem och mosa mellan fingrarna...
Bonusfarfar och pappa hann upp oss och vi försökte gå hemåt till stugan igen. Icke, sa Nicke! Eller rättare sagt A! Han kunde inte slita sig från blåbärsriset! Inte förrän han fick en kvist av riset så att han kunde gå och äta samtidigt! E skulle ha en kvist han med förstås, han lekte Hans och Greta ända tillbaka till stugan, lämnade ett vackert spår av små blå bär efter sig!
Och nu är vi hemma i solen och värmen igen! I morgon åker vi och handlar en värstinggrill, F fick syn på den igår när vi köpte vårt nya staket - han har bönat och bett sen dess!
Då passade vi på att ta en promenad i skogen, duckade bland knotten och myggen och försökte undvika att trampa på alla tusentals små små grodor som fanns precis överallt framför våra fötter! Vi studerade stormen Gudruns framfart som nu till största delen röjts undan, plockepinnet är upptaget och bortforslat... Bonusfarfar ville visa mer längre in i skogen och fick med sig F och hunden in i terrängen.
Vi andra 3 stannade med ormrädda farmor på den lite tryggare "vägen" ( 2 hjulspår mellan träden!) och fortsatte gå där istället. "Vägen" kantades av blåbärsris som pågarna inte ens tittade åt. Inte förrän farmor visat dem vad som fanns där! Mmm... A fick något vilt i blicken efter första blåbäret, det här var gott! Supergott! E var inte särskilt imponerad, men det var ju roligt att plocka dem och mosa mellan fingrarna...
Bonusfarfar och pappa hann upp oss och vi försökte gå hemåt till stugan igen. Icke, sa Nicke! Eller rättare sagt A! Han kunde inte slita sig från blåbärsriset! Inte förrän han fick en kvist av riset så att han kunde gå och äta samtidigt! E skulle ha en kvist han med förstås, han lekte Hans och Greta ända tillbaka till stugan, lämnade ett vackert spår av små blå bär efter sig!
Och nu är vi hemma i solen och värmen igen! I morgon åker vi och handlar en värstinggrill, F fick syn på den igår när vi köpte vårt nya staket - han har bönat och bett sen dess!
fredag, juli 07, 2006
Skattkammarön
Idag var jag och pågarna på Skattkammarön i Malmö, ett inomhuslekland för barn. F skulle hjälpa våra vänner bygga ihop en byggställning plus riva ner träpanel så jag kände att vi 3 gjorde bäst i att hålla oss undan!
11,20 kom vi dit och pågarna rusade in under glada tillrop! De satte genast igång att leka och det var så lugnt och skönt, endast 1 barn till var där! Ganska snart avverkades babyland, lilla klätterlandet och hoppbåten.
Ögonen tindrade, pågarna var i himmelriket!
Sen fick de syn på stora klätterlandet! Jag tänkte att det är ju trots allt inhägnat överallt så även om det är i 3 "våningar" och väldigt högt så kan de inte trilla ner plus att de vågar ju ändå inte gå ända upp... Jo, visst. Det första de gör är att klättra ända upp och åka jätterutschkanan ner! På magen dock, med händerna som sugproppar för att sänka farten! Sen var det ingen hejd på dem! De for hit och dit i klätterlandet, klättrade upp och ner, tog sig upp på ställen jag aldrig trott de skulle klara av!
Något som var roligt att se var att de efter en stund när de kände sig trygga med stället delade på sig. E klättrade upp på "våning" 2 och lullade runt där uppe och klättrade hit och dit över och under saker, genom rör mm. A stannade på golvnivå och tillbringade mesta tiden i bollhavet, stod på trappan och kastade sig ut bland bollarna! Sen skulle de leta upp varann och jag visade A var han kunde ta sig upp och sen gick de där och kallade: "A!", "E!" tills de hittade fram till varann i kringelikrokarna! "JAAA!" lät det när de äntligen nådde fram till varann!
Vi tog en matpaus efter en timme ungefär, de drack vars 2 tetra-mer på 4 minuter!
Sen satte de igång igen! De var jätteduktiga, höll sig hela tiden på samma "land" och gjorde inget som man inte fick göra, vid det här laget hade fler barn dykt upp och särskilt 2 ungar bar sig åt... De stod och kastade ut massor av bollar från bollhavet och pågarna sprang där och plockade upp dem och kastade in dem igen: "Neeej, bollar därinne, inte ute här!" Klockan 13,45 fick jag avbryta dem i lekandet för att vi skulle köra och hämta hem F, annars hade de nog stannat och lekt till stängningsdags! Vid det laget var de så svettiga så det knappt var sant, det rann svett längs ansiktet, håret var plaskblött och t-shirtarna hade stora blöta fläckar på rygg och axlar! Men roligt hade de: "Mamma, leka mer annan gång!"
11,20 kom vi dit och pågarna rusade in under glada tillrop! De satte genast igång att leka och det var så lugnt och skönt, endast 1 barn till var där! Ganska snart avverkades babyland, lilla klätterlandet och hoppbåten.
Ögonen tindrade, pågarna var i himmelriket!
Sen fick de syn på stora klätterlandet! Jag tänkte att det är ju trots allt inhägnat överallt så även om det är i 3 "våningar" och väldigt högt så kan de inte trilla ner plus att de vågar ju ändå inte gå ända upp... Jo, visst. Det första de gör är att klättra ända upp och åka jätterutschkanan ner! På magen dock, med händerna som sugproppar för att sänka farten! Sen var det ingen hejd på dem! De for hit och dit i klätterlandet, klättrade upp och ner, tog sig upp på ställen jag aldrig trott de skulle klara av!
Något som var roligt att se var att de efter en stund när de kände sig trygga med stället delade på sig. E klättrade upp på "våning" 2 och lullade runt där uppe och klättrade hit och dit över och under saker, genom rör mm. A stannade på golvnivå och tillbringade mesta tiden i bollhavet, stod på trappan och kastade sig ut bland bollarna! Sen skulle de leta upp varann och jag visade A var han kunde ta sig upp och sen gick de där och kallade: "A!", "E!" tills de hittade fram till varann i kringelikrokarna! "JAAA!" lät det när de äntligen nådde fram till varann!
Vi tog en matpaus efter en timme ungefär, de drack vars 2 tetra-mer på 4 minuter!
Sen satte de igång igen! De var jätteduktiga, höll sig hela tiden på samma "land" och gjorde inget som man inte fick göra, vid det här laget hade fler barn dykt upp och särskilt 2 ungar bar sig åt... De stod och kastade ut massor av bollar från bollhavet och pågarna sprang där och plockade upp dem och kastade in dem igen: "Neeej, bollar därinne, inte ute här!" Klockan 13,45 fick jag avbryta dem i lekandet för att vi skulle köra och hämta hem F, annars hade de nog stannat och lekt till stängningsdags! Vid det laget var de så svettiga så det knappt var sant, det rann svett längs ansiktet, håret var plaskblött och t-shirtarna hade stora blöta fläckar på rygg och axlar! Men roligt hade de: "Mamma, leka mer annan gång!"
torsdag, juli 06, 2006
Potträning i full gång
A är praktiskt taget "färdig" - han har varit utan blöja hela dagarna (utom när vi kör och handlar etc) och har självmant sagt att han ska kissa eller bajsa och sen gått och satt sig på pottan! *stolt* Blöjan är dessutom torr efter middagsvilan och han kissar genast på pottan när han vaknat!
E är inte lika långt kommen, han behöver påminnelse om att sätta sig och kan lika gärna kissa i kalsongerna som i pottan! Men han gör framsteg han med, idag o igår har han inte haft en enda "vattenolycka" men han har passat på att kissa de 2 gånger han haft blöja förutom de gånger han kissat i pottan!
E har däremot lagt en korv på golvet idag! Jag stod på toa och satte upp håret när han kom: Mamma, jag bajsa! Ska du bajsa? Ja, men sätt dig på pottan då. Nej, jag bajsa!!! Jaså, HAR du bajsat i pottan? Nej, jag bajsa där! och så pekade han på den lilla korven på golvet bredvid legolådan!
De sista dagarna har vi även hunnit med:
* en halvdag i skogen, pågarna gick hela rundan på 2,5 kilometer själva! Man får visst mycket energi av att äta lunch i skogen!
* att gå på marknad. Det blev premiär för "karusellåkning" för pågarna! Jeepen var jättekul att köra och A var alldeles förtvivlad när det tog slut och det var dags att hoppa ur jeepen.
* att ha flickvännen J på besök (med familj). Pågarna var väldigt fascinerade av att gipset var borta efter 6 veckor! "J arm sönner nej!" Sen stod de och gapade och tittade på henne när hon fick värsta trotsutbrottet innan de åkte hem!
* Bada i nya poolen! Jag fick inget lugn i kroppen med den andra trots allt så vi köpte en mindre istället! Den blir varm på ett kick i solskenet, toppen tycker killarna! A är ett riktigt blötdjur, slänger sig i, plaskar och hoppar och "simmar": "A simma, A fisk!" E är en liten fegis! Står helst upp i poolen, o häller vatten ur båten! Fast igår tog han lite mod till sig och kröp runt i bassängen: "E fimma, E osså fisk!"
Passa på att njut av det underbara vädret nu, man vet aldrig hur länge det varar!
E är inte lika långt kommen, han behöver påminnelse om att sätta sig och kan lika gärna kissa i kalsongerna som i pottan! Men han gör framsteg han med, idag o igår har han inte haft en enda "vattenolycka" men han har passat på att kissa de 2 gånger han haft blöja förutom de gånger han kissat i pottan!
E har däremot lagt en korv på golvet idag! Jag stod på toa och satte upp håret när han kom: Mamma, jag bajsa! Ska du bajsa? Ja, men sätt dig på pottan då. Nej, jag bajsa!!! Jaså, HAR du bajsat i pottan? Nej, jag bajsa där! och så pekade han på den lilla korven på golvet bredvid legolådan!
De sista dagarna har vi även hunnit med:
* en halvdag i skogen, pågarna gick hela rundan på 2,5 kilometer själva! Man får visst mycket energi av att äta lunch i skogen!
* att gå på marknad. Det blev premiär för "karusellåkning" för pågarna! Jeepen var jättekul att köra och A var alldeles förtvivlad när det tog slut och det var dags att hoppa ur jeepen.
* att ha flickvännen J på besök (med familj). Pågarna var väldigt fascinerade av att gipset var borta efter 6 veckor! "J arm sönner nej!" Sen stod de och gapade och tittade på henne när hon fick värsta trotsutbrottet innan de åkte hem!
* Bada i nya poolen! Jag fick inget lugn i kroppen med den andra trots allt så vi köpte en mindre istället! Den blir varm på ett kick i solskenet, toppen tycker killarna! A är ett riktigt blötdjur, slänger sig i, plaskar och hoppar och "simmar": "A simma, A fisk!" E är en liten fegis! Står helst upp i poolen, o häller vatten ur båten! Fast igår tog han lite mod till sig och kröp runt i bassängen: "E fimma, E osså fisk!"
Passa på att njut av det underbara vädret nu, man vet aldrig hur länge det varar!
lördag, juli 01, 2006
Tvilingträff i Borås Djurpark
04.38 vaknade jag, tittade på klockan och insåg att jag fick sova 22 minuter till. Men 05.00 var det dags, enligt den envisa högljudda klockradion. E kom traskandes med ett ovanligt glatt morgonleende och ett: ”Hej mamma!” En stund senare kom den vanligtvis pigga A vacklandes, med håret på ända, gnuggandes i de kisande ögonen och sa surt: ”Mamma, A sover.” Han tyckte nog att vi skulle ha varit tystare så han fick sova!
På med kläder, packar det sista, inser att vi inte vill släpa på kylväskan, låter vår inköpta lunch ligga i kylen och tar bara med fika och dricka. Välling urdrucken, tänder borstade. 06.15 - lite senare än tänkt, ger vi oss iväg från ett redan ganska varmt Skåne. Det är motorväg, det är nästan inga andra bilar ute, bilen är pigg och glad. Pågarna snarkar där bak ända till Falkenberg. Där stannar vi och äter frukost på MacDonalds, de har öppet - till skillnad från MacDonalds på Eurostop i Halmstad där vi först tänkt äta frukost.
Efter Varberg är det inte lika rolig väg, liten trång väg med långsamma bilar och hastighet som pendlar mellan 50 och 70 för det mesta. Vi inser att vi planerat vår körtid efter stora fina vägar... Tack och lov öppnar vägen snart upp sig till en stor fin 90-väg ända fram till Borås och vi kan ta igen lite förlorad tid! Endast 7 minuter sena stannar vi på parkeringen, sen tar det nästan 10 minuter att ta sig ur bilen och få med sig alla saker.
Äntligen är det dags! Gamla vänner kramas om, nya hälsas på. Jag inser att vi INTE är sist! Så småningom har vi alla kommit in med alla våra vagnar och invaderar djurparken. Vi går först till närmsta toalett för klädbyte och blöjbyte, pågarnas och makens kläder var mer anpassade för kl. 6 på morgonen än kl. 10,30 i gassande sol. Pågarna får syn på tåget som kör runt i parken…Vi lyckas avstyra det med prat om elefanter och lejon!
Sen ger vi oss iväg mot djuren, E nästan springer upp för den branta backen för att så fort som möjligt komma till djuren. Han når upp över krönet och ser ut över savannen: ”ANT!” (Elefant) ”Mamma, ant!” Och sen sprang han i full karriär mot staketet o skrek av glädje ”ANT, ANT!” hela vägen fram till staketet! A var lite försiktigare och höll ett stadigt tag i vagnen, men sken som en sol när han fick syn på elefanterna!
Snart var det dags för lunch som intogs i skugga i en träddunge full av stenblock och uppstickande rötter, här var vi glada över tvillingjoggerns terrängegenskaper! Trevligt sällskap och god mat blev det. Vi hann knappt ge pågarna pommes förrän de sa: ”Vill ha mer ommes”!Min ”kumpan” J var sen pga att deras bil började brinna innan de kom fram till djurparken så frågesporten blev lite försenad. Men till slut kunde vi dra igång den! Trots att alla sa att det var svåra frågor så lyckades de flesta svara rätt på det mesta såg jag när jag kikade lite på svaren!Utom faktafrågorna om hur ”tvillinggenen” ärvs och frågan om hinnor i skiljevägg…Enäggingarna hade de dock bra koll på vekade det som, eller så gissade de hejvilt och hade tur!
Nu var pågarna (och i högsta grad maken) rejält uttråkade och vi gav oss av för att leta upp fler djur. Aporna var roliga att titta på, fast E var övertygad om att orangutangerna faktiskt var lejon och de andra små svarta aporna var hundar… När vi väl kom fram till lejonen sa de bägge i kör: ”Stor katt!” Men sen fick de syn på lejonhannen och då var det ingen tvekan: ”LEJO!” Resten av djuren var inte sådär jätteroliga att titta på enligt pågarna och de livades inte upp förrän det var glassdags! Mmm, va gott med mjukglass! Deras mor tyckte dock att det var mindre roligt med droppande glass över hela tröjan och byxorna… Våtservetter måste vara en av de bästa uppfinningarna!
Getterna nästa! Vi tvättade händerna och A rusade mot den stora grinden och slängde upp den, liten som han är. Väl inne fick jag hejda dem lite så att de inte skrämde slag på getterna med sina vilda tjut och sin vilda framfart! E var först framme vid en av getterna och snart stod de bägge två och njöt av att klappa geten, som verkade söka trygghet med nosen i mitt armveck.
Efter ännu mera handtvätt fick de syn på: ”RÖDA TRAKTORN!” Gravallvarliga och i full koncentration satt de så bredvid varann och styrde traktorn ut på äventyr! Länge, länge. Det var en fullkomligt förkrossad A som bars därifrån när det kom fler barn som ville köra traktor. Efter löfte om att få köra traktorn nästa gång vi gick förbi blev han lite gladare.
Nu var det snart dags för fika med de andra tvillingföräldrarna men maken passade på att gå in i souvenirbutiken först. Först frågade jag pågarna vad de ville ha för djur: ”Ant!”, sa E, ”Nej, lejo. Lejo!” ”A ant”, sa A. Lyckan var total när deras pappa kom ut med en elefant och ett lejon! De höll dem i famnen under hela fikan, släppte dem inte ens när de skulle äta sina Byggare Bob-kex!
Efter fikan passade jag på att prata med fler än de som satt vid samma bord och F stod och pratade med Js P om deras bildramatik – pågarna sitter kvar i sin vagn med sina nya djur i famnen och ögonen blir tyngre och tyngre. Snart sover de gott bägge två, helt slut efter en lång dag med många upplevelser! Så vi hoppade över lekplatsen, gick rakt förbi röda traktorn och ut i bilen, de vaknade inte ens när vi flyttade dem från vagnen till bilen! De sov ända till strax efter Varberg där vi stannade för lite vätskekontroll och lite gott i magen. Sen höll de låda i baksätet ända ner till Skåne och när vi kör in på parkeringen hör vi dem bägge i kör: ”HIMMA!” (E) ”HEMMA!” (A)
Nu börjas det, klockan är strax efter åtta på kvällen… Shit, pommes frites! Vilken sockerkick!
Särskilt A är alldeles speedad, jag har aldrig varit med om maken. Vi bad honom stå stilla en sekund, det var totalt omöjligt, han var tvungen att lyfta på ena benet och skaka det! De for hit och dit, hoppade och studsade, sprang fram och tillbaka alldeles vilda i blicken och skrek och tjoade och skrattade och rullade sig på golvet och hoppade jämfota och jag vet inte vad! Vi insåg att nästa gång tar vi med oss mer vatten och mindre juice, ger mer äpple och mindre kex och glass…
Klockan 22.30 har vi fått upp dem i sina sängar och de har lugnat sig lite. De får varsin flaska välling. ”Mamma, jag ont magen, där inne”, säger E och ställer sig upp. Sen kräks han över mig, sig själv, fåtöljen, sängen och mattan… Sekunden efteråt sätter sig A upp i sin säng och kräks han med, en prydlig pöl på lakanet mellan sina ben.
Sen tar det nog inte en minut förrän de somnar i sina nybäddade sängar! Själv är jag alldeles slut jag med! Jag är röd i ansiktet från solen, har bränt mig i benan vid luggen, har så ont i in arm/axel att jag inte kan använda vänster arm, har så ont i nacken på vänster sida att jag inte kan vrida på huvudet och har jätteont i ryggen på höger sida. Alldeles slut. Men det är det värt! Vilken bra dag! Det var så kul att träffa alla (igen) och få se alla barnen, tänk att man kan känna igen dem så väl fast man mest sett dem på kort! Vi ser redan fram emot en ny träff nästa år!
På med kläder, packar det sista, inser att vi inte vill släpa på kylväskan, låter vår inköpta lunch ligga i kylen och tar bara med fika och dricka. Välling urdrucken, tänder borstade. 06.15 - lite senare än tänkt, ger vi oss iväg från ett redan ganska varmt Skåne. Det är motorväg, det är nästan inga andra bilar ute, bilen är pigg och glad. Pågarna snarkar där bak ända till Falkenberg. Där stannar vi och äter frukost på MacDonalds, de har öppet - till skillnad från MacDonalds på Eurostop i Halmstad där vi först tänkt äta frukost.
Efter Varberg är det inte lika rolig väg, liten trång väg med långsamma bilar och hastighet som pendlar mellan 50 och 70 för det mesta. Vi inser att vi planerat vår körtid efter stora fina vägar... Tack och lov öppnar vägen snart upp sig till en stor fin 90-väg ända fram till Borås och vi kan ta igen lite förlorad tid! Endast 7 minuter sena stannar vi på parkeringen, sen tar det nästan 10 minuter att ta sig ur bilen och få med sig alla saker.
Äntligen är det dags! Gamla vänner kramas om, nya hälsas på. Jag inser att vi INTE är sist! Så småningom har vi alla kommit in med alla våra vagnar och invaderar djurparken. Vi går först till närmsta toalett för klädbyte och blöjbyte, pågarnas och makens kläder var mer anpassade för kl. 6 på morgonen än kl. 10,30 i gassande sol. Pågarna får syn på tåget som kör runt i parken…Vi lyckas avstyra det med prat om elefanter och lejon!
Sen ger vi oss iväg mot djuren, E nästan springer upp för den branta backen för att så fort som möjligt komma till djuren. Han når upp över krönet och ser ut över savannen: ”ANT!” (Elefant) ”Mamma, ant!” Och sen sprang han i full karriär mot staketet o skrek av glädje ”ANT, ANT!” hela vägen fram till staketet! A var lite försiktigare och höll ett stadigt tag i vagnen, men sken som en sol när han fick syn på elefanterna!
Snart var det dags för lunch som intogs i skugga i en träddunge full av stenblock och uppstickande rötter, här var vi glada över tvillingjoggerns terrängegenskaper! Trevligt sällskap och god mat blev det. Vi hann knappt ge pågarna pommes förrän de sa: ”Vill ha mer ommes”!Min ”kumpan” J var sen pga att deras bil började brinna innan de kom fram till djurparken så frågesporten blev lite försenad. Men till slut kunde vi dra igång den! Trots att alla sa att det var svåra frågor så lyckades de flesta svara rätt på det mesta såg jag när jag kikade lite på svaren!Utom faktafrågorna om hur ”tvillinggenen” ärvs och frågan om hinnor i skiljevägg…Enäggingarna hade de dock bra koll på vekade det som, eller så gissade de hejvilt och hade tur!
Nu var pågarna (och i högsta grad maken) rejält uttråkade och vi gav oss av för att leta upp fler djur. Aporna var roliga att titta på, fast E var övertygad om att orangutangerna faktiskt var lejon och de andra små svarta aporna var hundar… När vi väl kom fram till lejonen sa de bägge i kör: ”Stor katt!” Men sen fick de syn på lejonhannen och då var det ingen tvekan: ”LEJO!” Resten av djuren var inte sådär jätteroliga att titta på enligt pågarna och de livades inte upp förrän det var glassdags! Mmm, va gott med mjukglass! Deras mor tyckte dock att det var mindre roligt med droppande glass över hela tröjan och byxorna… Våtservetter måste vara en av de bästa uppfinningarna!
Getterna nästa! Vi tvättade händerna och A rusade mot den stora grinden och slängde upp den, liten som han är. Väl inne fick jag hejda dem lite så att de inte skrämde slag på getterna med sina vilda tjut och sin vilda framfart! E var först framme vid en av getterna och snart stod de bägge två och njöt av att klappa geten, som verkade söka trygghet med nosen i mitt armveck.
Efter ännu mera handtvätt fick de syn på: ”RÖDA TRAKTORN!” Gravallvarliga och i full koncentration satt de så bredvid varann och styrde traktorn ut på äventyr! Länge, länge. Det var en fullkomligt förkrossad A som bars därifrån när det kom fler barn som ville köra traktor. Efter löfte om att få köra traktorn nästa gång vi gick förbi blev han lite gladare.
Nu var det snart dags för fika med de andra tvillingföräldrarna men maken passade på att gå in i souvenirbutiken först. Först frågade jag pågarna vad de ville ha för djur: ”Ant!”, sa E, ”Nej, lejo. Lejo!” ”A ant”, sa A. Lyckan var total när deras pappa kom ut med en elefant och ett lejon! De höll dem i famnen under hela fikan, släppte dem inte ens när de skulle äta sina Byggare Bob-kex!
Efter fikan passade jag på att prata med fler än de som satt vid samma bord och F stod och pratade med Js P om deras bildramatik – pågarna sitter kvar i sin vagn med sina nya djur i famnen och ögonen blir tyngre och tyngre. Snart sover de gott bägge två, helt slut efter en lång dag med många upplevelser! Så vi hoppade över lekplatsen, gick rakt förbi röda traktorn och ut i bilen, de vaknade inte ens när vi flyttade dem från vagnen till bilen! De sov ända till strax efter Varberg där vi stannade för lite vätskekontroll och lite gott i magen. Sen höll de låda i baksätet ända ner till Skåne och när vi kör in på parkeringen hör vi dem bägge i kör: ”HIMMA!” (E) ”HEMMA!” (A)
Nu börjas det, klockan är strax efter åtta på kvällen… Shit, pommes frites! Vilken sockerkick!
Särskilt A är alldeles speedad, jag har aldrig varit med om maken. Vi bad honom stå stilla en sekund, det var totalt omöjligt, han var tvungen att lyfta på ena benet och skaka det! De for hit och dit, hoppade och studsade, sprang fram och tillbaka alldeles vilda i blicken och skrek och tjoade och skrattade och rullade sig på golvet och hoppade jämfota och jag vet inte vad! Vi insåg att nästa gång tar vi med oss mer vatten och mindre juice, ger mer äpple och mindre kex och glass…
Klockan 22.30 har vi fått upp dem i sina sängar och de har lugnat sig lite. De får varsin flaska välling. ”Mamma, jag ont magen, där inne”, säger E och ställer sig upp. Sen kräks han över mig, sig själv, fåtöljen, sängen och mattan… Sekunden efteråt sätter sig A upp i sin säng och kräks han med, en prydlig pöl på lakanet mellan sina ben.
Sen tar det nog inte en minut förrän de somnar i sina nybäddade sängar! Själv är jag alldeles slut jag med! Jag är röd i ansiktet från solen, har bränt mig i benan vid luggen, har så ont i in arm/axel att jag inte kan använda vänster arm, har så ont i nacken på vänster sida att jag inte kan vrida på huvudet och har jätteont i ryggen på höger sida. Alldeles slut. Men det är det värt! Vilken bra dag! Det var så kul att träffa alla (igen) och få se alla barnen, tänk att man kan känna igen dem så väl fast man mest sett dem på kort! Vi ser redan fram emot en ny träff nästa år!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)